Lasse Wilhelmson om Libanonkriget och Israels närmaste planer

Intervju av den turkiska tidningen Yarin i augusti 2006 publcerad i februari 2007 och på fib.se. Publicerad även på engelska.

Fråga: Israel hävdar att den pågående operationen började på grund av de kidnappade soldaterna och syftar till att befria dem och avväpna Hizbollah. Andra menar att Israel i själva verket omformar Mellanöstern uppbackade av USA och att detta var planerat dessförinnan. Vad är din uppfattning? Vad tror du Israel försöker göra?

Lasse Wilhelmson:
Den tidigare ockupationen av Libanon som började 1982 resulterade i bildandet av Hizbollah, som sedan drev ut ockupanterna år 2000. Hizbollah har tålmodigt skapat en folkligt förankrad politisk, religiös och social rörelse med ett effektivt gerillaförsvar av libanesiskt territorium. De har visat sig vara sanna fosterlandsvänner och antiimperialister. Israel som inte kommer åt Hizbollah militärt eller politiskt har förstört Libanons infrastruktur och terroriserar civilbefolkningen. Med Libanon som exempel vill de visa andra länder i Mellanöstern vad de har att vänta om de inte accepterar ”den starkes rätt”.

Denna mentalitet är en direkt fortsättning på den totala kompromisslöshet som Zeév Jabotinsky presenterade i sin klassiska essä ”The Iron Wall” 1937. Den är ett av de mest brillianta politiska dokument som skrivits och nödvändig läsning för den som vill förstå den rasistiska logik som ligger till grund för brutaliteten i Israels nuvarande agerande.

De mera långsiktiga planerna som Israel nu försöker fullfölja formulerades i Jerusalem 1982 i ”Den sionistiska planen för Mellanöstern”. Denna fick senare en efterföljare i neocons-dokumentet ”A Clean Break” 1996 som presenterades för den dåvarande israeliske utrikesministern Benjamin Nethaniau. Syftet är här att expandera den Judiska staten till minst Jordanfloden, genom att på alla tänkbara sätt skapa kaos och denationalisera omgivande stater i regionen. Men utopin att bli en modellstat för västerländsk kolonialism/imperialism, formulerades redan av sionismens grundare Theodor Hertzl som 1896 skrev ”Judestaten”.

Denna sammansmältning mellan sionismen och den anglo-amerikanska imperialismen fortsätter i neocons utrikespolitiska projekt PNAC (The Project for a New American Century) som först presenterades för Bushadministrationens blivande ledare år 2000. Efter terrordådet den 11 september 2001 fullbordas detta i Bush-administrationens nya imperiedoktrin: ”Kampen mot terrorismen med preventiva krig” – i strid mot folkrätten.

Min slutsats är därför att varken Hizbollah eller för den delen Hamas, är Israels eller USA:s primära mål. Fokuseringen på dessa så kallade terroristorganisationer är bara en ursäkt för att förstöra Libanon och fullfölja fördrivningen av så många palestinier som möjligt från området mellan Medelhavet och Jordanfloden, vilket man än så länge lyckats ganska bra med.

Fråga: En del säger att Israels huvudmål egentligen är Iran och Syrien på sikt, men att innan de elimineras det är nödvändigt att eliminera Hizbollah för att få rörelsefrihet. Tror du det är möjligt att Israel kan attackera Iran och Syrien? Vad händer då?

LW:
Israel, samt den judiska lobbyn och neocons i USA har sedan flera år en attack på Iran högst upp på sin dagordning. Bush-administrationen gav redan förra sommaren Israel klartecken, genom att säga att man inte tänker hindra dem. Vi får inte glömma att Israel redan tidigare själv bombat Irak 1981. Helst vill naturligtvis Israel att USA gör jobbet åt dem, med NATO:s och EU:s medverkan. Syrien saknar för närvarande en folkligt förankrad militär och politisk kraft och är med sitt traditionella försvar ett lätt byte för Israel. Dessutom finns nu Libanon som varnande exempel och sedan tidigare Egypten. Detta talar för att Syrien kommer att förhålla sig passiv och att Israel möjligen tillvidare lämnar dem därhän.

Ett angrepp på Iran medför dock en politisk kostnad och hur mycket var och en skall betala är nu föremål för en intern uppgörelse inom den västerländska imperialismen. Iran är för närvarande den ”påle i köttet” som måste bort. Många hävdar att det tredje världskriget redan startat. Det är möjligt att ett angrepp på Iran kan bli den definitiva bekräftelsen på detta. Om inte Hizbollahs militära och politiska framgångar, Hamas politiska framgångar och motståndet i Irak och Afganistan ytterligare försvagar neocons grepp om Vita Huset och leder till ökade motsättningar inom den västerländska imperialismen. Å andra sidan är en tiger som farligast när den är sårad. Det gäller även den imperialistiska papperstigern. Jag skulle inte bli förvånad om ett nytt 9-11 i så fall iscensätts som förevändning för ett kärnvapenangrepp på Iran. Effekterna av ett sådant angrepp kan skapa en revolutionär situation i hela regionen – tack vare Hizbollahs redan historiska exempel.

Fråga: Israels bombningar i Libanon och civila offer orsakade antiisraeliska känslor. Om Israel vill ha säkerhet för sig och sina medborgar varför skapar man på detta sätt fler fiender? Hur ser du på det?

LW:
Det vore konstigt om Israels kriminella handlingar inte skulle leda till ett minskat stöd för den rasistiska apartheidstaten och därmed även för dess judiska medborgare. Men denna koloniala kvarleva kommer förr eller senare att upplösas så som skedde med tidigare Sydafrika. Judarna i Israel borde lära av Boerna i Sydafrika och avskaffa sig själva som herrefolk. Det är dock deras val och samtidigt deras enda chans till överlevnad i fred med sina grannar. Tragiskt nog förstår de inte sitt eget bästa, förblindade som de är av sin egen herrefolksmentalitet.

Fråga: Dessa händelser grumlar skiljelinjen mellan sionism och “att bara vara jude”. Tror du denna sammanblandning i längden är farlig för israelernas bästa? Vi vet ju att det finns många i Israel som verkligen är upprörda över allt det som händer och är emot hökarna. När kommer de att kunna styra landet i en mer moderat förhandlingsinriktad väg?

LW:
Sionismen är idag den dominerande uttolkningen av den judiska religionen, som genom sina judiska församlingar ser den som en positiv förnyelse. I Israel är religion och politik sedan länge sammansmälta. Den enda judiska organisation som aktivt motarbetar sionismens ockupation av judendomen är Neture Karta, som på ortodox religiös grund bränner israeliska flaggor i sina demonstrationer i USA. Politiskt har de dock en marginell betydelse. Så länge judarna i diasporan och i Israel inte bryter med den judiska staten – sionismens mål – är de medansvariga för denna sammanblandning som riskerar att leda till en katastrof för dem själva. Den israeliska ”vänstern” och ”fredsrörelsen” domineras även den av sionismen. De vill leva i fred i sin judiska stat med palestinierna i en egen inmurad pseudostat på de återstående tio procenten av ursprungliga Palestina. Och få internationellt erkännande av de 90 procent som redan är stulet. Det kan aldrig vara en väg till fred. Enligt min mening saknar det konstitutions- och gränslösa Israel legitimitet.

Fråga: En del kretsar menar att det nazistregimen gjorde mot judarna årtionden tillbaks, nu görs mot palestinierna av Israels regering. Gör denna jämförelse dig ledsen? Hur känner du? Kan du se något reelt i detta?

LW:
Ideologiskt finns det stor överensstämmelse mellan nazismen/fascismen och sionismen, vilket jag visat i min artikel ”Israel och sionismen” 2004. Och visst kan man göra liknelser mellan till exempel judarnas uppror i Warzawas getto och palestiniernas motstånd i Gazaremsan, som både är en historisk ironi och en mänsklig tragedi. Men det räcker mer än väl att kritisera Israels politik på dess egna meriter. De har lyckats överträffa apartheidregimen i det tidigare Sydafrika när det gäller etnisk rensning, liksom regimen i nazityskland när det gäller att förstöra livsbetingelserna för folken i sitt eget närområde. Jämförelsen är därför inte helt korrekt, då den utfaller till Israels nackdel. Detta gör mig mycket nedstämd, med tanke på alla de som drabbas av Israels illdåd.

Fråga: Vad måste göras för att säkerställa en beständig fred? Vad borde Israel göra? Vad borde Amerika göra? Vad borde den arab-islamska världen göra? Och vad kan Turkiet göra i detta avseende, som tycks vara angelägen att spela någon slags medlare?

LW:
Israel måste omvandlas till en stat där alla medborgare har samma rättigheter oavsett etnisk eller religiös tillhörighet och de palestinska flyktingarna måste få komma hem. Detta är nyckeln till fred i hela Mellanöstern och troligen mer än så. Detta borde fredsvännerna i Israel kämpa för tillsammans med palestinier, på liknande sätt som ANC tidigare gjorde i Sydafrika. Amerika bör inrikta sig på en politik som gynnar deras eget folk snarare än Israel och sluta med att terrorisera världen med sina imperialistiska krig. Den arab-muslimska världen bör följa Hizbollahs beundransvärda exempel, innan det blir för sent.

Turkiet bör bryta med NATO och föra en alliansfri neutralitetspolitik, som Sverige gjorde tidigare. Då fungerade vi som en viktig brygga mellan Västvärlden och den så kallade tredje världen. Sveriges internationella roll härvidlag har sorgligt nog, efter mordet på förre premiärminister Olof Palme, successivt ersatts av en knähundspolitik inför USA. En liknande utrikespolitik som Palmes skulle definitivt underlätta en eventuell Turkisk medlarroll. Det borde prioriteras före ett medlemskap i det imperialistiska EU, som kommer att isolera Turkiet från den muslimska världen. Detta är ett vägval som det är möjligt att skapa en bred folklig enhet kring.

Advertisements

Kommentarer inaktiverade.