Öppet brev till President Mahmoud Abbas: palestinska flyktingars rättigheter och förhandlingarna om ”The Final Status Negotiations”.
Översättning av Snorre Lindquist
Käre herr president,
Återvändshälsningar
Vi, de undertecknande palestinska flyktingorganisationerna, medborgarrörelserna institutionerna i det palestinska hemlandet och i exil är nationella organisationer som arbetar för att försvara rätten att återvända. Vi vädjar till er nu eftersom vi är övertygade om att det är av högsta prioritet att den officiella palestinska positionen och det palestinska folkets position avseende ”the Final Status”-förhandlingarnas frågor ansluter till varandra. Främst bland dessa frågor är de palestinska flyktingarnas sak.
Vi är övertygade om att de folkliga och officiella positionernas anslutning är den viktigaste garantin för en stark palestinsk position i den nuvarande förhandlingsprocessen, vilken äger rum i ett lokalt, regionalt och globalt sammanhang som äventyrar det palestinska folkets rättigheter.
I detta sammanhang oroar vi oss särskilt för det palestinska folkets och de internt tvångsförflyttades[1] rättigheter att återvända till sina ursprungliga hemvister och ägodelar, att få sina hem återlämnade/återställda (restitution) och rätten till kompensation för skador som inträffat de senaste sextio åren. Baserat på det faktum att alla dessa rättigheter är garanterade i folkrätten, och baserat på vår medvetenhet om den enorma press som palestinska förhandlare ställs inför och förhandlingarnas taktiska uppläggningar, såsom sekretessen med hänsyn till tillvägagångssättet i förhandlingarna, uppmanar vi er att införa en förhandlingsstrategi som baseras på öppenhet inför det palestinska folket som helhet – oavsett deras nuvarande boplats – med avseende på alla aspekter och detaljer i förhandlingsprocessen.
Implementeringen av de palestinska flyktingarnas rätt att återvända var och fortsätter att vara huvudsyftet för vilket the Palestine Liberation Organization skapades, ett syfte som utgör centralpelaren för PLO:s legitimitet som det Palestinska folkets legitima representant. Transparens och frispråkighet hos våra representanter gentemot alla samhällssektorer kommer garantera att våra rättigheter försvaras bäst, och det stärker vår position med den enorma press den utsätts för.
Under alla skeden av förhandlingarna har det stått klart denna process syftar till att eliminera kärnfrågan i den arabisk/palestinska kampen för frihet och rättvisa: de palestinska flyktingarna och deras rättigheter att återvända samt återställandet (restitution). I själva verket utgör eliminerandet av dessa centrala palestinsk/arabiska krav kärnan i både israelisk och amerikansk praktisk politik. Det är ingen hemlighet att dess lömska tillvägagångssätt använts under den så kallade ”Oslo-fredsprocessen” för att nullifiera dessa rättigheter helt och hållet.
Sådana tillvägagångssätt inkluderar försök att ersätta flyktingarnas återvändande och restitution med penningkompensation; att reducera antalet på de som är berättigade att utöva dessa rättigheter från över sju miljoner palestinska flyktingar och internt tvångsförflyttade personer till en liten minoritet, inkluderande så kallade ”ömmande fall” som godtyckligt skulle definieras av Israel; att föreslå att flyktingarna återvänder till hem lokaliserade i de områden som administreras av den palestinska myndigheten; och andra förnedrande frånsteg varigenom palestinier förväntas avstå från rätten till flyktingars återvändande till hem, mark och ägodelar i utbyte mot andra rättigheter och krav, som självstyre, gränser, återfåendet av Jerusalem och borttagandet av de illegala bosättarkolonierna. Det palestinska ledarskapet har avvisat sådan urartad taktik i tidigare förhandlingar, i synnerhet de som är kända som det andra toppmötet i Camp David och Clintoninitiativet. Den förre presidenten Yasser Arafat tillbakavisade dessa förslag, och han fick betala för detta med sin frihet och sitt liv.
Enär återvändandets, restitutionens och kompensationens rättigheter är vårdade i folkrätten och är specifikt bekräftade i FN:s Generalförsamlings resolution 194 och i FN:s Säkerhetsråds resolution 237;
Enär vi ser att ökande amerikanska påtryckningar syftar till att tvinga palestinska förhandlare att gå med på ett obskyrt ramverk för en lösning som är tänkt att uppnås med alla medel och så snart som möjligt, och att ett sådant ramverk i stort är avsett för amerikansk konsumtion i det amerikanska presidentvalet;
Enär det står klart att USA:s administration arbetar på andra fronter för att marknadsföra sitt obskyra ramverk för en lösning i FN:s Generalförsamlings septembersession 2008;
Enär vi inser, som en följd av vår rörelses långa och svåra erfarenhet med israelisk politik, att israeliska politiska aktörer söker lösa den interna politiska krisen i Israel genom att fritt ge utlopp för förstörelse på den palestinska fronten medelst olika politiska och praktiska tillvägagångssätt, vilka alla syftar till att befästa israelisk ockupation, kolonialism och apartheid, i strävan uppnå ett israeliskt erkännande av Israel som ”en judisk stat”.
Enär valplattformar i Israel och Väst inte får användas för påtryckningar på palestinska förhandlare, vilka inte på något sätt bör ta del i de amerikanska och israeliska politiska kandidaternas politiska manövrar, något som är viktigt för att de palestinska rättigheternas legalitet, legitimitet och okränkbarhet skall skyddas, oavsett vem som träder fram som segrare i utländska valen.
Enär vi lägger märke till den en gång principfasta europeiska positionens reträtt, och omformningen av denna position till en som anpassar sig till den amerikanska politiken av full medbrottslighet och stöd för Israel;
Enär vi klart ser de arabiska ländernas svaghet och oförmåga att handla eller spela en effektiv roll;
Enär vi bevittnar det skarpa, plågsamma förfallet på den interna palestinska arenan vilket aldrig tidigare förekommit;
Enär Israel och USA, enligt Israeliska myndigheter, intensifierar sina ansträngningar att uppnå ett ramverk för en lösning som är acceptabel för både Israel och USA och som kommer att vara praktiskt genomförbar oavsett vilket parti som regerar;
Enär det grundläggande måttet på varje lösning förblir den grad som den kommer leda till det palestinska folkets utövande av rätten till självbestämmande, inklusive framförallt rätten för palestinska flyktingar att välja att återvända till sina ursprungliga hem och ägor oavsett deras nuvarande tillflyktsort.
Vi nalkas er med denna deklaration vilken är grundad på vår starka önskan att kartlägga en väg framåt som bygger på de högsta nivåerna av klarhet och öppenhet inför det palestinska folket; en väg framåt som syftar till att stärka den palestinska positionen i detta skede av den palestinska kampen, en väg framåt som säkerställer att varje ramverk till en lösning kommer att inkludera de följande principerna på ett klart och oföränderligt språk:
1. Rätten för de palestinska flyktingarna och internt tvångsförflyttade personer att återvända, restitution (återlämnande) och kompensation är fundamentala rättigheter i folkrätten och relevanta FN-deklarationer – särskilt FN:s generalförsamlings resolution 194 och FN:s Säkerhetsråds resolution 237. Innehållet i dessa rättigheter är icke förhandlingsbara oberoende av det sätt på vilket de kommer att utövas;
2. Rätten att återvända är en individuell rättighet som tillkommer varje palestinsk flykting och internt tvångsförflyttad person. Denna rättighet lämnas över från en generation till nästa, grundad på individens val att återvända eller inte, är en oförytterlig och odelbar rättighet, och berörs inte av något bilateralt, multilateralt eller internationellt fördrag eller avtal. Varje sådant avtal måste respektera folkrättens fundamentala regler och principer.
3. Rätten för palestinska flyktingar och internt tvångsförflyttade personer att återvända är en kollektiv rätt som inte är begränsad till en eller annan grupp, och den är en integrerande del i den palestinska rätten till självbestämmande;
4. Rätten för palestinska flyktingar och internt tvångsförflyttade personer att återvända får inte utsättas för referendum.
Må ni förbli ståndaktig i er kamp för frihet och värdighet.
Avfattat: Augusti 2008
Signerat av 78 palestinska organisationer i hemlandet och i exil, se det engelskspråkiga originalet på www.badil.org/Publications/Press/2008/press489-08.htm och publicerat 25 september 2008.
[1] Med ”internt tvångsförflyttade” (internal displaced) menas de som är medborgare i Israel och som förbjuds återvända till sina ursprungliga hem och hemtrakter varifrån de en gång fördrivits.
Lasse Wilhelmson 