Kommer världen att förändras nu?

Publicerad på bl a Jinges blogg 6 november 2008 och på engelska.

Det amerikanska folket har nu protesterat mot den politik som Bushadministrationen under åtta år kommit att symbolisera. Det vill säga de nykoloniala krigen och den ekonomiska krisen. Det som historien kommer att minnas. Folk och regeringar världen över hoppas nu att de förväntningar som skapats skall infrias.

Många riskerar dessvärre att bli besvikna. Valet är i mångt och mycket en teater, regisserad av ägarkonstellationerna kring USA:s privatägda (!) centralbank Federal Reserve (Fed). De är också centrala aktörer i den ekonomiska krisen. Dessa ägare besitter eller kontrollerar större delen av massmedia och bidrar sedan länge med avgörande finansiering av båda sidor i de amerikanska valen.

Världen styrs i stor utsträckning via organ som Council for Foreign Relations (CFR), The Trilateral Commission (TC) och Bilderberggruppen. Centrala personer i alla dessa organ, inklusive Fed är desamma. Med undantag för Alan Greenspan, före detta chef för Fed, lyser de med sin frånvaro i rapporteringen av de nuvarande världshändelserna. Liksom de näraliggande frågorna om vilka som finansierat valrörelserna och vart pengarna som försvunnit i den ekonomiska krisen tagit vägen?

Varje något så när påläst journalist är naturligtvis bekant med detta och har själva redan ställt sig dessa frågor. Men de flesta väljer dessvärre att såsom presstituerade underblåsa den skenverklighet som teatern utgör, i stället för att med bibehållen yrkesheder demaskera den och gräva fram svaren.

Vad kan vi då förvänta oss av till exempel USA:s kommande utrikespolitik? Det israeliska inflytandet härvidlag är numera allmän känt som betydande. Det har åstadkommits genom den mest inflytelserika lobbyoranisationen i USA, American Israel Public Affairs Committee (AIPAC), genom otaliga tankesmedjor och inte minst exekutivt av de sionistiska neocons, dessa civila militärister i och kring Vita Huset. Detta har lett till en internationell äventyrspolitik som inte gynnar traditionella amerikanska intressen och som det amerikanska folket nu bland annat protesterat emot genom att välja Barack Obama till president.

EU:s ledning genom sin nuvarande ordförande, den franske presidenten Nicolas Sarkozy och hans utrikesminister Bernard Kouchner – båda sionister med judisk släktbakgrund – har nu fått en ny amerikansk president att samarbeta med. Sarkozy har tidigare låtit meddela att han, liksom Bush, anser ett israeliskt angrepp på Iran vara försvarbart. Innan Barak Obama valdes till USA:s nye president avlade han den obligatoriska lojalitetsförklaringen med Israel på ett möte med AIPAC. Enligt SVD, välkomnade Kouchner Barack Obama med orden ”Frankrike, Europa och världssamfundet behöver hans energi, hans motstånd mot orättvisor och hans beslutsamhet att gå vidare mot en säkrare, rättvisare och stabilare värld”.

Obama har dock mig veterligt inte sagt annat än att han vill omprioritera truppinsatserna från Irak till Afghanistan och aldrig invänt mot Israels folkmordspolitik gentemot palestinierna. För att samordna och styra bland annat detta arbete har Obama nu föreslagit Rahm Emanuel som ny stabschef i Vita Huset. Han är son till en av ledarna i den judiska terrorgruppen Irgun som var ansvarig för de värsta illdåden i samband med fördrivningen av palestinerna 1948. Emanuel var under Gulfkriget 1991 aktiv, inte i USA:s armé, utan i Israels armé i en bas i Gallilén. Han har även nämnts i samband med Monica Lewinskyaffären, som var en typisk Mossadfälla gillrad för Clinton.

Emanuel är sedan länge en hök ibland krigshetsarna i Vita Huset och var 2006 med om att bedöma och välja ut demokraternas kandidater till kongressvalet 2008. Den föreslagne stabschefen är verkligen inte vem som helst, utan en sedan länge strategiskt placerad judisk sionist i det demokratiska partiet, som liksom sina gelikar regelmässigt sätter Israels intressen före USA:s. I den israeliska tidningen Haáretz kallas han för ”Israeli”, vilket är den gängse beteckningen för judiska medborgare. Det är jämförbart med om vi i Sverige under andra världskriget hade haft en nazist med tyskt medborgarskap som statssekreterare.

Kouchner, Sarkozy och EU kan sova lugnt med Obama som nyvald president och Emmanuel som blivande stabschef. Mycket talar för att USA:s utrikespolitik även framledes kommer att styras av Israels intressen. Och Sverige liksom andra länder i Väst kan lättare fortsätta med sin knähundspolitik och deltagande i de brottsliga nykoloniala krigen. För Obama kommer att vida överträffa Bush i vältalighet och social kompetens och hans släktbakgrund kommer att göra honom mindre åtkomlig för kritik.

Som vanligt hoppas jag naturligtvis att jag har fel. I sådana fall beror det på det amerikanska folkets tydliga vilja i detta val, hur det kommer att verka för sina förhoppningar, men främst kanske på hur det kommer att hantera sina besvikelser.

Täby den 6 november 2008

Lasse Wilhelmson

Advertisements

Kommentarer inaktiverade.