Föräldrar anser läsebok rasistisk – eller historien om en pressanka?

Publicerad i Tidningen Kulturen och fib.se

I en artikel ”Skolbok kan dras in efter föräldrars kritik” i SvD den 26 november 2008, sidan 15, får vi reda på att ”Föräldrar i Karlskoga har reagerat mot att läseboken Förstagluttarna har ett skevt genusperspektiv och är rasistisk”.

Redan här börjar man ana något lurt.  Jag menar, boken är ju inte precis ny och det är rätt många olika intressenter som under åren måste ha varit inblandade i detta bokprojekt som sålts i 50 000 exemplar och lästs av många fler.  Kritiken verkar därmed något senkommen.

Jag läser vidare och nu inte bara anar jag att något är lurt utan blir starkt misstänksam.  SvD-artikeln forstätter:

”I läseboken Förstagluttarna slås fast att killar är bättre än tjejer i matte.  Att en kille med tjocka glasögon helst sitter ensam och läser förklaras med att ‘han är ju jude’.”  (Min kursivering)

Det låter verkligen konstigt, eller hur?  I en annan artikel sägs: ”Själv fick hon (forskaren Angerd Eilard) upp ögonen för boken när hennes son kom hem från skolan med läsläxa.” (SVD 25 nov 08)

Detta måste bara kontrolleras.  Och dessvärre finns det väl ingen genväg till att skaffa boken och läsa den.  Det skall jag göra, men hinner inte förrän i morgon.  Till dess söker jag upp den vetenskapliga dokumentationen i frågan.  Och hittar följande:

http://www.ped.gu.se/biorn/journal/pedfo/pdf-filer/eilard.pdf

Det är en del av en så kallade sammanläggningsavhandling som blev klar 2008 av Angerd Eilard, vid Malmö högskola.  Artikeln är presenterad i sin helhet i Pedagogisk Forskning i Sverige, 2004 nr 4, alltså för fyra (4) år sedan.  Du som läser detta har säkert redan börjat ana vad den handlar om?  Ja, just det.  Den har rubriken ”Genus och etnicitet i en ‘läsebok’ i den svenska mångkulturella skolan.

”ANGERD EILARD
Lärarutbildningen, Malmö högskola
Sammanfattning: I artikeln analyseras det diskursiva innehållet i en läsebok med syfte att visa hur man kan granska läromedelstexter för interkulturella undervisningskontexter.  Med utgångspunkt i kritisk diskursanalys, postkolonial teori och ett genusperspektiv dekonstrueras texten för att belysa hur implicita ideal och värderingar tillsammans konstruerar genus och etnicitet.  Den analyserade läseboken skildrar den mångkulturella och jämställda svenska skolvardagen.  Huvudpersonerna, en flicka och en pojke, gestaltas i interaktion med barn av olika etnisk och social bakgrund.  Kontrasterande samtida och historiska diskurser gör dock budskapen motsägelsefulla.  I princip tillåts pojkar vara individuella och barnsliga medan flickor uppmuntras anpassa sig till ett västerländskt kvinnligt ideal och »normalbeteende».  Motstånd förekommer i bokens »pojkflicka» och den kvinnliga huvudpersonens försök att vara självständig, men eftersom båda blir symboliskt kuvade sänds också signaler om vad som anses vara normalt »flickbeteende».  Samtidigt gör ett par tydliga traditionella invandrarstereotyper, i kombination med ett implicit artikulerat svenskhetsideal, att det ytliga men sannolikt välmenande mångfaldsbudskapet blir tvetydigt.”

För den som har svårt för att riktigt hänga med i svängarna, vilket är helt förståeligt, föreslår jag ett studium av uppsatsen i sin helhet.  Det är en hisnande läsning, som jag inte för allt i världen missunnar någon.  Den vetenskaps- och kunskapsteoretiska diskussion som den form av så kallad social konstruktionism som uppsatsen praktiserar, blir lite för omfattande för att föra här.  Låt oss i stället se vilken läsebok det kan vara som utsätts för denna ”vetenskapliga” granskning.  Jo, just det, den heter Förstagluttarna!

Föräldrarnas kritik har alltså legat i påse i fyra år innan den hamnade i säck och blev en massmedial händelse för en grävande journalist, eller?  Det tog mig en halvtimme att komma så här långt.  Denna ”händelse” tycks nu ha satt både Jämo, DO, kommunpolitiker med mera och det ”skamliga” förlaget Natur & Kultur i gungning.

I uppsatsen står:  ”Ruben, som den vuxne läsaren snart förstår är jude, …” (aa 249).  Det är alltså detta som är det ”vetenskapliga” beviset på att vi här har att göra med rasism?

Så om andra barn beskrivs ”som den vuxne läsaren snart förstår” som svennar, eller skåningar, för att inte tala om 08-or, så är detta ett utpekande som också är rasistiskt?  Skall vi låtsas att vi inte ser ”särarterna” bara för att inte vara rasister?  Oavsett om de är ärftliga eller enbart sociala konstruktioner, så finns de ju.

Är det inte just det faktum att vi ”ser” särarterna som gör att vi kan bortse från de yttre kännetecknen och i stället fokusera på individens behov med utgångspunkt från att alla har lika värde?  Att vara olika, eller se olika ut, är ju inte detsamma som att vara mindre värd.  Och att bemöta olika är ju en förutsättning för all pedagogik.  Könlösa genomsnitt som inte har med verkligheten att göra kan väl ändå inte vara en pedagogisk utgångspunkt för diskussioner om könsroller och främlingsfientlighet bland våra förstagluttare?  Eller ens ett mål…

Uppriktigt sagt tror jag att Angerd Eilard har gått bort sig i den sociala konstruktionismens och särintressenas irrgångar.  Hon verkar dock ha lyckats bra med att i efterskott trigga igång omvärlden som ängslas för att uppfattas som ”rasister” eller ”mulliga mansgrisar”.

I dag den 27 november 2008 kan jag konstatera att jag slipper köpa boken.  I SvD:s följetong finns det nu tre stycken utdrag ur boken på sid 14 i papperstidningen, som, får vi förmoda, belyser den rasism och sexism som åsyftas i tidigare artiklar.  Av SvD:s journalist har jag också i telefonsamtal fått bekräftat att dessa utdrag skett i samverkan med bland annat ”forskaren”, samt att det inte står i boken ”han är ju jude” för att förklara Rubens utseende och beteende, vilket jag ju anade från första början.  Journalisten hade alltså inte kollat källan och skrivit en lögn.  Jag påpekade också att utdragen ur boken inte fanns på webben, vilket försvårar möjligheterna för den kritiske läsaren att göra en egen bedömning av dessa.  Hon lovade att snarast fixa detta och mer därtill.

SVD:s kvalitetsredaktör ”rättar” SVD:s lögn på följande sätt:

”Förlaget Natur & Kultur framhåller att det i Förstgluttarna inte ”slås fast” att killar är bättre än tjejer, inte heller används rasistiska förklaringar.  Kritiken bygger på ”tillspetsade tolkningar”, menar förlaget.” (SVD den 27 nov 08, sid 2)

Att på detta sätt glida undan skuldbördan ganska svagt.  Och att inte alls låtsas om den bevisade lögnen om Ruben är direkt ohederligt.  Det var ju SVD:s journalist som ljög.  En offentlig ursäkt i tidningen från journalisten till förlaget vore i stället på sin plats.

I dag saknas fortfarande de ”förhatliga” exemplen på rasism med mera i Förstagluttarna på SVD:s webb …

Jag kan också konstatera att flera bloggare, vilket man lätt kunde förutspå, har tagit fasta på det som skulle visa sig vara den stora lögnen i sammanhanget, nämligen att det i Förstagluttarna skulle stå ”han är ju jude” som förklaring på Rubens utseende och beteende.  Denna lögn lär bli en vandringssägen för att påvisa ”antisemitismen” i Sverige, om inte SVD tar sitt ansvar och sätter stopp för den.

Behöver jag tillägga att de påstådda hemskheter som intolkats av ”forskare” och andra nog snarast kan ses som intellektualiseringar av det som finns i betraktarens eget öga.  Och Jämo och DO: ta och spänn av lite.

Suck…

Täby den 28 november 2008

Lasse Wilhelmson

PS1 Jag kan nu konstatera att spåren efter SvD:s lögn nu endast finns kvar i papperstidningen och att upprepade ändringar i texterna på webben gör densamma oduglig som källhänvisning. DS

PS2 De särskilt utvalda ”förhatliga” utdragen ur Förstagluttarna går nu att finna på SvD:s webb, men under en annan artikel än där de fanns i papperstidningen och den artikel som jag kritiserar, dvs den från den 26 november finns överhuvudtaget inte på webben DS2 (29/11)

”Efter några veckor tyckte alla barnen i klassen minst lika mycket om Anna som var den nya fröken, som om den gamla fröken.  Ja nästan mer faktiskt, för Anna var så snäll och söt och hade snygga kläder, tyckte åtminstone tjejerna.  De blev besvikna och sa åt Anna om hade samma kläder två dagar i rad.”

”Det enda killarna inte kunde göra, var att viska hemligheter i öronen på varandra.  Det var inte alls samma sak som att få reda på vilket fotbollslag man hejade på”

”- Är du inte bästis med Marjam längre?  – Nej, sa Elin.  Henne gick det ju inte vara bästis med, för hon bryr sig inte om killar.”

(Ur böckerna: Förstagluttare och fortsättningen Mer om Moa och Mille.)

PS3 Idag får jag uppgift från förlaget att journalisten visste vad som stod i boken när hon skrev den av mig kritiserade artikeln, eftersom böckerna hade budats över till henne dagen innan DS3 (1/12)

PS4 Idag har jag kollat lite på vad folk bloggar I själva sakfrågan och då särskilt fäst mig vid två inlägg som håller bra nivå och där skribenterna verkar stå med fötterna på jorden.  Därutöver har jag tittat på Jämo:s och DO:s yttrande över anmälningar, samt vad som skrivits I olika tidningar DS4 (3/12)

Ann-Marie said…
Jag är inte någon van bloggare, men det här engagerar mig – så jag försöker mig på detta.  Hur gärna vi än vill kan vi aldrig skydda våra barn från det samhälle de lever i.  Vi kan inte kapsla in dem i en vanföreställning att vi lever i den bästa av världar.  Vi lever i den här världen – med dess fel och brister – och med goda samtal kan vi hjälpas åt att förbättra den.  Jag vill passa på att klargöra för er som inte läst boken att de antydningar om dess fruktansvärda innehåll ni ev. stött på i media är farliga vanföreställande tolkningar.  Inget barn – eller någon klok vuxen skulle dra sådana växlar och blanda in så mycket egna föråldrade fördomar vid mötet av denna text.  Jag kan vittna om att sjuåringar är fullt kapabla att samtala om existentiella frågor som kärlek, vänskap, utanförskap, rädsla, tillhörighet, acceptans, hänsynstagande.  Jag är själv lärare och använder Förstagluttarna sedan fyra år tillbaka.  Så kloka samtal som den boken initierar, har jag aldrig fått av någon läsebok jag tidigare använt.  På köpet får jag duktiga läsare med bibehållen läslust!  Snälla ni, lita på att vi lärare vet vad vi gör!  Tror ni att läkare blir lika ifrågasatta som vi i sin kompetens?
November 27, 2008 9:55 PM

Anna Wahlberg sa…
Om ni protesterar mot Förstagluttarna, kan ni samtidigt protestera mot all möjlig annan skönlitteratur för barn.  Moni Nilsson har vunnit mängder med priser, just för sin förmåga att beskriva världen som den ter sig för många barn.  Hon lyfter fram frågor som rör sig i barns huvuden.  Något som tyder på att barn älskar hennes berättelser är att hon fyra gånger vunnit Bokjuryns pris som årets bästa bok – framröstad av barn.  Ni måste förstå att hur gärna ni än vill skydda era barn mot verkligheten, kan ni aldrig kapsla in dem och blunda för hur verkligheten ser ut och enbart servera dem texter som skildrar en tillrättalagd drömvärld.  (Vem bestämmer förresten hur en sådan skulle se ut?)  Man är ute på väldigt hal is om man ska börja censurera böcker.  Det gjorde man i Tyskland på 30-talet.  Utdraget ovan är en fri tolkning av ett par rader i en läsebok.  Jag är sannerligen förundrad över hur man idag kan få skriva en avhandling enbart på eget tyckande.  Vad är det som säger att hon äger sanningen?  Hon tolkar texten på sitt sätt och det måste man ju respektera.  Men jag delar inte hennes tolkning.  Till exempel tolkar inte jag att ett barn med glasögon skulle vara ”plugghäst”.  Kopplingen till plugghäst står inte i Förstagluttarna.  Den gör hon själv (utifrån de föreställningar hon bär med sig).  Här är min fria tolkning av Ruben:  Ruben i boken tycker inte om att leka.  Han vill hellre läsa.  Han har kloka klasskamrater som fortsätter att fråga om han vill vara med och leka.  När han svarar nej, respekterar de hans svar och de lämnar honom ifred.  Att han är jude är underordnat – det nämns i förbigående på ett helt annat ställe i boken.  Barnen lägger inte mycket vikt vid det.  I boken för åk 2 går han på Moas fest och dansar med Marjam.  Han verkar vara en lycklig liten grabb.  Återigen, det här är min fria tolkning som jag hoppas att ni respekterar – liksom jag respekterar er.  Det är alltid farligt när någon tror att den äger tolkningsföreträde.  Det hände i Tyskland på 30-talet och vi vill inte veta av det igen.  Skolan är rätt plats för att träna barn att tolerera varandra.
29/11/08 19:07

Citat ur Jämo:s yttrande:

”JämO kan dock inte utifrån BEL (aktuell lagstiftning, min amn LW) påstå att viss litteratur inte får förekomma i skolan.  Om läromedel däremot hanteras på ett sådant sätt att den upplevs som kränkande kan det vara fråga om trakasserier utifrån någon av diskrimineringsgrunderna eller annan kränkande behandling.  Det gäller för pedagogen att skapa motbilder till det som förmedlas i exempelvis litteraturen.  Utifrån den beskrivning du ger av böckerna gör jag bedömningen att det är mycket svårt att för 7 och 8- åringar hantera denna litteratur pedagogiskt på ett sätt att en motbild skapas.

Kommentar: Så länge Jämo håller sig till sitt eget kompetensområde så är det väl inte så mycket att tillägga, men den sista raden är faktiskt ganska komisk.  Tror verkligen Jämo att det är eleverna som hanterar litteratur pedagogiskt i skolan?  Det om något är väl just lärarnas uppgift, eller?

Citat ur Diskrimineringsombudsmannens (DO) yttrande:

”Jag tycker att du med rätta reagerar på den aktuella boken, men det är inget som vi i dagsläget kommer åt via lagstiftningen.  DO kan inte göra annat än rekommendera skolorna att arbeta med granskning av litteraturen.  Det är inget vi kan kräva.  Förhoppningsvis tar skolan till sig dina synpunkter och byter bok. ”

Kommentar: Kanske skall DO byta jobb och bli konsult som rådgivare åt rektorer och lärare i skolorna?

Söderhamnskuriren:

2008-11-26 kl. 14.45
Lärobok tas ur undervisningen omedelbart

”En lärobok som utpekas som rasistisk, sexistisk och anses ha snedvridna genusperspektiv används i undervisningen av förstaklassare i Söderhamn.
– Vi kommer att ta bort boken ur undervisningen omedelbart, säger Eva-Britt Hartikainen, rektor för Sandarne skola.”

Kommentar: Man får här intrycket av en något ängslig och osjälvständig rektor, eller är det i stället fråga om en stor handlingskraft?

Karlskoga tidning 26 november 2008:

Läroboken väcker känslor

”En förälder i Karlskoga protesterar mot ett läro-material – och det ger eko i hela landet.  Tim Kvick anser inte att dagens barn ska matas med de schabloner som finns i samhället.  Och den läsebok de flesta första- klassare i Karlskoga använder är full av köns-stereotyper och rasism.  Förstagluttarna är ett material som används på många håll i landet – på andra håll tar man helt avstånd ifrån det.  Men barn- och utbildningsförvaltnignen i Karlskoga har tagit kritiken på allvar.  Nu ska en grupp byggas upp, en grupp som ska syna läromedlen med genusglasögonen på innan de släpps ut i lärosalarna.”

Kommentar: Föräldrarstormen består här tydligen av en person: Tim Kvick.
Jag undrar om hon är bekant med ”forskaren”?

Karlskogakuriren den 3 december 25/11 08

”Det förekommer rasism i skolböcker som används i undervisningen i Karlsskoga.  Flera föräldrar på Rävåsskolan har reagerat på detta och hört av sig till kommunen.  Föräldrarna vill att boken plockas bort”

Kommentar: Här råder ingen tveksamhet hos journalisten.  Man kan undra om han läst böckerna, eller de ”förhatliga” citaten i SvD och tagit del av NEC:s definition av rasism, eller om han bara vill plocka poäng hos ”feminister” och ”antirasister”?

PS5 Kommunens chef för barn- och utbildningsfrågor är en tjänsteman som heter Per Blom.  I SvD säger han:

”- Det finns inslag i boken som är olämpliga.  Vi ser allvarligt på det här och ska nu se över våra läroböcker.  Men om vi beslutar att ta bort den måste vi också se till alternativen, om de verkligen är bättre.”

Med anledning av det uttalandet skickade jag honom några frågor. I dag den 4/12 fick jag svar från Per Blom, som är den tjänsteman som handlägger frågan om Förstagluttarna och antingen själv fattar beslut eller föreslår hur politikerna skall besluta i frågan om den hamnar i den politiska nämnden.

Per Blom bestred inte att han var korrekt citerad i SvD och sa att de inte tidigare hade ”tagit bort” material som används i undervisningen, eller att han kände till fall där så skett.  Han gled dock undan frågan om vilka lagar och förordningar som är tillämpbara om detta skulle bli aktuellt för Förstagluttarna, eftersom det än så länge är en hypotetisk fråga.  Lite lustigt kan man tycka, med tanke på hans position.

Vi får väl se om det populära och välfungerande läromedlet Förstagluttarna ”tas bort” på grund av en förälder, en ”forskare” och några pressankor?

När det gäller lagliga möjligheterna att censurera undervisningsmaterial som den enskilde läraren önskar använda i sin undervisning, så återkommer jag till det. DS 5 (4/12)

Efterskrift

De judiska ”antisemitjägarna” inom Svenska Kommitttéen mot antisemitism (SKMA) och EXPO startade i högt tempo sin jakt på förlaget och mig i egenskap av känd ”antisemit”, som i denna fråga ställt upp på förlagets sida. Säkerligen såg de här ett ypperligt tillfälle att med ”guilt by association” slippa sakdiskussionen och samtidigt påvisa hur utbredd ”antisemitismen” är i Sverige. Till och med inom det svenska skolväsendet skulle nu alla fördomar mot judar avslöjas som grasserande inom ett av de vanligaste och mest använda läromedlen. Ja till och med ett av de mest populära.

Deras ambitioner fick dock ett hastigt, oväntat och för dem något snöpligt slut. Det var när författarinnan till Förstagluttarna, Moni Nilsson, nyss hemkommen från en utlandsvistelse, upprört upplyste om att hon själv har judisk släktbakgrund och dessutom egna barn med olika etnisk bakgrund.

Ingvar Lundberg, professor i utvecklingspsykologi och internationellt erkänd forskare inom läsinlärning sammanfattar kritiken av Förstagluttarna på följande sätt:

”Man må beklaga att Gud satt en gräns för det mänskliga förståndet men ingen alls för den illvilliga dumheten”.

Detta innebär naturligtvis inte att läromedlet Förstagluttarna därför skulle vara undantaget kritisk granskning, i synnerhet som det är ett läromedel ämnat att få barn att diskutera frågor om kön, religion och etnicitet. Men om de särintressen som i detta fall menade att flickor och judar inte får beskrivas som ”olika” pojkar och andra religiösa/etniska grupper, hur skall då en sådan diskussion kunna komma till stånd?

I ett brev till en föräldragrupp i denna debatt skrev jag:

Hej Föräldrar till barn i Diskussionsorten med barn som läser eller kommer att läsa Förstagluttarna

Tack för ett snabbt och utförligt svar på mina enkla frågor och en eloge för er vällovliga strävan att hålla diskussionen om läromedel levande, även utanför skolans ibland lite fyrkantiga väggar. Till att börja med tycker jag att vi skall hyfsa debatten och inte klumpa ihop ”försvarare” och ”kritiker” i två enhetliga och motstående grupper. Det leder sällan till något konstruktivt. Själv företräder jag endast mig själv och det skulle förvåna mig om pedagogikprofessor Ingvar Lundberg och författaren till Förstagluttarna Moni Nilsson uttalar sig som en del av förlaget Natur och Kultur.

Uppenbarligen har det också funnits olika ingångar i diskussionen, eftersom den varit ganska spretig. Min utgångspunkt var en, som det skulle visa sig, bevisad lögn i SvD och jag har hittills inte debatterat direkt med er. Jag uppfattade att frågan om att ”ta bort” Förstgluttarna ur undervisningen var viktig för många som deltagit i debatten och att de så kallade experterna i sammanhanget inte imponerade, vilket framgår av min artikel.

Jag oroades även av en del reaktioner från tjänstemän och rektorer och befarade det värsta om några kommunala politiker skulle gå igång på frågan. Själv har jag erfarenhet, bland mycket annat inom utbildningens och pedagogikens områden, som lärare i grundskolan och som kommunal skolpolitiker. Jag tror att ni begår ett misstag om ni framhärdar i att ni har tolkningsföreträde på vad debatten egentligen handlar om och föreslår att ni slutar att klumpa ihop ”för” och ”emot”.

Några menar att man måste ha läst Förstagluttarna för att vara trovärdig. Jag undrar om det räcker med att ta del av de av SvD och forskaren särskilt utvalda citaten ur boken och de aktuella sidor som förlaget redovisar på sin hemsida, eller om det är nödvändigt, enligt er menig, att inhandla samtliga böcker i serien och läsa dem alla? Jag erkänner, jag har gjort det först nämnda och inte det senare. Jag förmodar att inte alla i ”Föräldragruppen”, eller de journalister som skrivit om frågan heller har läst samtliga böcker. Jag utgår också ifrån att man kan få ha synpunkter på den vetenskapliga metod som forskaren använt, utan att behöva ha doktorerat på samma läromedel :)

Nu tänker jag svara på den markerade raden i ert svar nedan på mitt eget sätt och utifrån mina egna kunskaper och erfarenheter:

Ingen har hittills kunnat presentera något konkret material som visar hur man granskat Förstagluttarna eller kan ta fram ”motbilder” för att få Förstagluttarna att uppfylla läroplanens krav.

Jag har för drygt tio år sedan tagit fram ett på forskning grundat studiematerial om jämställdhet för en stor facklig organisation med stor övervikt av lågavlönade kvinnor, samt anordnat ett stort antal flerdagars seminarier om jämställdhet, i huvudsak för manliga chefer inom stora organisationer och företag. Därvid har jag haft tre utgångspunkter.

För det första att jämställdhet handlar om livet, för det andra att det handlar om varje människas rätt att få utveckla alla sina inneboende förmågor (allstå inte bara de som manifesteras i olika stereotyper) i arbetsliv och hemma och att det därför, för det tredje, är både roligt och nyttigt med jämställdhet. Jag har aldrig undervisat om ”rättvisa” mellan könen, eftersom det knappast är en pedagogisk fråga, utan snarare en statistik. Det jobbade jag med som fackordförande i löneförhandlingar och förhandlingar om tjänstetillsättningar.

Min enkla ståndpunkt är att ett läromedel som intar en dominerande och central plats i undervisningen, som Förstagluttarna, bör innehålla både traditionellt typiska och traditionellt otypiska egenskaper hos både pojkar och flickor, om vi nu begränsar oss till könsrollsfrågorna, för att på bästa sätt skapa förutsättningar för reflektion. Men de otypiska bör inte dominera, eftersom barnen måste kunna känna igen sig. I vilken mån som läromedlet Förstagluttarna kan förbättras i detta avseende kan jag inte avgöra, utan att ha läst alla böckerna.

För att göra problematiken tydlig, skall jag nämna den historia ur mitt eget levande liv, med vilken jag brukade inleda de kurser om jämställdhet som jag hade med manliga chefer.

Min yngsta dotter, som redan som liten var en mycket ”kvinnlig” blåögd blondin, gick till att börja med längst bak i luciatåget på dagis, utklädd som en gråklädd tomte med byxor och huva som täckte håret. När jag frågade henne varför hon inte ville vara tärna som de andra flickorna, svarade hon: Jo du förstår pappa, det är dom som ser ut så här som bestämmer. Fan också tänkte jag…

Efter två dagars grupparbete på chefskursen och många redovisade forskningsresultat, avtackades jag alltid med en artig och kraftig applåd från de oftast lite omtumlade deltagarna, innan de kavlat ner ärmarna, satt tillbaka slipsen och tagit på kavajerna. Då ”påminde” jag mig alltid själv om att jag glömt berätta hur det sedan gick för min yngsta dotter. Jo, året därefter var det hon som var Lucia. Den ”genuspedagogiske” fadern undrade förstås försiktigt hur detta kunde komma sig? Jo förstår du pappa, svarade hon, med en blick och ett tonfall som om jag var en komplett idiot: Jag gick först, det var jag som var chef…

Jag kanske återkommer med en diskussion om den forskningsmetod som forskaren i sammanhanget grundar sina vetenskapliga slutsatser på och den problematik som finns när särintressen kolliderar med allmänintresset.

Men först vill jag gärna önska alla inblandade en riktigt god jul och en könsneutral tomte, med både huvudduk och kippa :)

MVH

Lasse Wilhelmson

PS En sista sak som jag kom på: Varför hänvisar ni till att ett inlägg i debatten är särskilt intressant för att det kommer från en lärare med judisk släktbakgrund, som är kritisk mot boken? Bokens författare har ju också judisk släktbakgrund. Och jag hade faktiskt inte tänkt säga det, men det har jag också :) DS.

Kommentarer inaktiverade.