Svar till Magnus Sandelin i Expressen

Den 28 januari fick Expressen Kultur artikeln Gaza och diasporajudarnas ansvar, som ett inlägg i debatten efter Gaza. Den refuserades med motiveringen att den inte hade med Sandelins artikel att göra. Nedanstående replik på Sandelin refuserades därefter med motiveringen att andra skulle replikera.

I min artikel ”Med ”antisemitismen” som politiskt vapen”, från maj 2005 som Magnus Sandelin citerade ett beskuret stycke ur, diskuterar jag ironiskt nog just den företeelse som Sandelin själv är ett talande exempel på. Metoden att smeta ner alla som kritiserar Israel, sionismen, judendomen eller judar med ”antisemitism”. Den är det vapen som sionister regelmässigt använder, i stället för att diskutera sakfrågor. Det är fullt förståeligt att de gör så, eftersom deras ”sak”, det vill säga den judiska apartheidstaten, är så utomordentligt besvärlig att försvara, inte minst efter det som skett i Gaza.

Jag vill passa på tillfället att tacka Sandelin för att han ånyo låtit publicera ett mycket viktigt avsnitt ur min artikel, där allt som står är sant och kan verifieras. I ett annat sammanhang ifrågasatte Sandelin sanningshalten i uppgiften om förgiftning av dricksvattrenkällor och menade att detta var ett klassiskt exempel på så kallad antisemitism. Efter det att han fått källan, som var en artikel i den israeliska tidningen Ha´aretz, har han aldrig ifrågasatt några fakta i någon av de 20-tal artiklar jag skrivit om Palestinafrågan, trots att jag uppmanat honom upprepade gånger. Han har också gått bet på att ge exempel på att jag någonsin har kritiserat eller skuldbelagt alla judar, det vill säga judarna som kategori. Detta med anledning av att de som har mig som sitt ”hatobjekt” ofta påstår detta.

I det tämligen långa citatet ur min artikel hoppade Sandelin över en mening, kanske var det av utrymmesbrist? Här är det citerade stycket i sin helhet, med den överhoppade meningen och slutet understruket:

Oviljan mot att diskutera judendomens betydelse för sionismens olika uttrycksformer i dagens Israel, gör att det blir omöjligt att förstå varför Israel inte kunde nöja sig med först cirka 50 (FN:s förslag till delningsplan 1947) och sedan cirka 80 procent av Palestina (1967 års stilleståndslinje). Varför en socialdemokratisk premiärminister kunde beordra sina soldater att knäcka benen i kroppen på stenkastande barn. Att statliga prickskyttar numera systematiskt dödar eller lemlästar palestinska ungdomar som protesterar mot den så kallade barriären. Och hur förstår man varför judar i Jerusalem kastar sopor på sina palestinska grannars bakgårdar och gator, spottar på palestinier, eller varför beväpnade och maskerade judiska bosättare under pågående ’vapenvila’ organiserar pogromer på obeväpnade palestinska bönder, kvinnor och barn och förgiftar deras dricksvattenkällor. Eller varför den israeliska ”fredsrörelsen” och ”vänstern” inte ifrågasätter det judiska apartheidsystem, utan vars omvandling en rättvis och varaktig fred är omöjlig. Få tror att allt detta beror på att judar är en ”ond ras”. Men, om man inte kan förklara det på annat sätt. ökar risken för att de få blir många. Ett sådant rasistiskt grundat judehat gynnas av den ”antisemitism” som smetas på så gott som all israelkritik – för att inte tala om kritik av judendomen.

Men Magnus Sandelin har naturligtvis inte uppfunnit den ”antisemisiska” nedsmetningsmetoden själv. Han är bara springpojke till de judar och sionister som fullföljer den tradition som är en nödvändig beståndsdel i motiveringen av Israel som en ”judisk stat”.

Så här skrev Theodor Herzl, sionismens officielle grundare 1897, Dagbok, del 1 sid 16:

“Det är grundläggande att judarnas lidande … försämras … detta kommer att underlätta förverkligandet av våra planer … jag har en utmärkt idé … jag kommer att uppmuntra antisemiter att likvidera judisk rikedom … Antisemiterna kommer således att hjälpa oss förstärka förföljelse och förtryck av judar. Antisemiterna kommer att bli våra bästa vänner.”

Täby den 28 januari 2009

Lasse Wilhelmson.

Mellanösterndebattör och fd ledamot av Täby kommunfullmäktige i 23 år varav 4 i kommunledningen.

Uppdaterat i december 2013: Det avslutande citatet är ofta använt i internationella texter, men är högst sannolikt ett falsarium, det vill säga en tillrättalagd text.  Jag har dock låtit det stå kvar i denna artikel, eftersom jag inte vill ändra i historien. Det som är skrivet är skrivet. Det finns också med i min bok ”Är världen upp och ner”, sid 47. Min källa då var en andrahandskälla, från en antisionistisk judisk organisation som jag senare inte lyckats verifiera i Theodor Hertzls originaltexter på tyska.

Advertisements

Kommentarer inaktiverade.