Mohamed Omars vedersakare

Detta inlägg skickades till FiB kulturfronts hemsida för publicering den 2 maj 2009, med anledning av webbredaktörens betygssättning av Omar, grundat på en påstådd vänskapsrelation vars innebörd och innehåll är omöjlig för en utomstående att bedöma. Refuserat den 3 maj.

På FiB kulturfronts hemsida viker redaktören Knut Lindelöf ut sina privata relationer till Mohamed Omar och moraliserar grötmyndigt om hans umgänge, samt religiösa och politiska uppfattningar. Det är en vämjelig uppvisning i politisk korrekthet. Ena dagen är Omar hjälten som vågade utmana kostymsionisterna i TV och komma ut som radikal kritiker av gazamassakern. En person som han och många andra skryter att vara vän med och publicerar för fulla muggar.

Nästa dag är Omar den förtappade mörkermannen som går reaktionens ärenden, därför att han nu visat sig vara ”fel” slags muslim, det vill säga inte en muslim som ser som sin främsta uppgift att kritiserar islam, utan som i stället propagerar islam. En muslim som står för att han tror på gud och tar konsekvenserna av det, i stället för att vara anpasslig. Det slutliga beviset på ”förfallet” är att han bjudit in Lars Adelskogh till en föreläsning om förintelsen, som på goda grunder kan antas komma att vara kritisk till den officiella och allenarådande bilden. Kanske skulle FiB/k överväga att förnya sin yttrandefrihetsparoll i den politiska plattformen: försvar för den politiskt korrekta yttrande- och tryckfriheten, eller dylikt, och söka statsbidrag för sin verksamhet.

Adelskogh har tidigare till svenska översatt och givit ut Israel Shahaks klassiker JUDISK HISTORIA, JUDISK RELIGION – Tyngden av tre tusen år, FONIX Förlag 1996, med förord av Gore Vidal. Shahak 1933-2001, var israelisk jude född i Polen. Han tillbragte en del av sin barndom i koncentrationslägret Bergen-Belsen och kom till Palestina 1945. Shahak var professor i organisk kemi vid Hebreiska universitetet i Jerusalem och länge ordförande i Förbundet för mänskliga rättigheter i Israel. Shahak har bland mycket annat också översatt ”Den sionistiska planen för Mellanöstern”, 1982, från hebreiska till engelska och därmed avslöjat dess samband med de nykoloniala krigen. Detta behandlar jag i min artikel Israel och det nya amerikanska århundradet

Adelskogh har också skrivit en bok som enkelt och pedagogiskt sammanfattar vad de ledande revisionistiska forskarna kommit fram till: EN TOM SÄCK KAN INTE STÅ – Myten om ”förintelsen i gaskamrarna” i Auschwitz, Nordiska Förlaget 2007, med förord av professor emeritus Göran Englund. Jag har läst båda dessa böcker och jag menar att det bör man nog göra om man vill föstå grunderna för den judiska staten, sionismen och den så kallade historierevisionismen – alldeles oavsett vilken ståndpunkt till dessa företeelser man intar.

Det går knappast att bestrida att Adelskogh är den kanske främste kännaren av historierevisionismen i Sverige och att hans översättning och utgivning av Shahaks bok är en mycket viktig publicistisk gärning. I den händelse det inte är bekant, bör påpekas att ”Förintelseförnekarna” inte förnekar förekomsten av koncentrationsläger i Nazityskland, eller att många människor avrättades där, även många judar. För sin forskning som motsäger delar av den officiella bilden av ”Förintelsen” har flera redan avtjänat fängelsestraff och andra är för närvarande fängslade.

Med anledning av den öronbedövande tystnad med vilket detta hitills bemöts, är det lätt att få uppfattningen att sveriges ”intellektuella” anser att detta är helt ok, till skillnad från Omar som påvisade svenska PEN:s hyckleri i detta sammanhang, när han deklarerade sitt utträde.

Ingen av Mohamed Omars vedersakare har ännu kommenterat hans strålande artikel i Aftonbladet, där han utförligt motiverar varför han lämnar svenska PEN. Den artikeln efterföljs av en diskussion på hans blogg där bland andra Adelskogh deltar. Den som vågar ta del av denna riskerar dock att få lära sig något, vilket jag härmed varnar för. Omar skrev emellertid sin artikel efter sitt ”förfall” varför den därmed tycks ha blivit ointressant i sak för dessa ”intellektuella”, som är mer intresserade av att placera folk i olika fack än av att söka sanningen.

Det enda undantaget härvidlag är Anders Johansson i Aftonbladet som insiktsfullt undviker att falla in i kören av fördömanden över Mohamed Omar, genom att i stället demaskera fördömarnas hyckleri, utan att därför ställa sig bakom alla Omars uppfattningar: Västerländska ”toleransen” är bara hyckleri.

De ”intellektuella” inom vänstern och bland israelkramarna, men även kultursverige i stort, har nu ställt sig i samma kö, för att träda fram och vittna om att Mohamed Omar nu ”gått över gränsen”. Dessutom har han nu blivit ”fel slags muslim”, speciellt som han, i likhet med många kristna, hävdar att homosexualla handlingar är en synd. När kommer vi att få uppleva en offentlig debatt, med motsvarande avståndstaganden, i Sverige om den lagliga uttolkningen av judendomen (Halakha), som hävdar att icke-judar inte är riktiga människor?

Både kristendomen och islam är från början revolutionerande rörelser bort från judendomen, just på grund av att denna är en stamreligion endast för de utvalda. Kristendomen och Islam är båda inklusivistiska, det vill säga anser att alla människor oavsett etnicitet och tro är lika mycket värda, till skillnad från judendomen som är exklusivistisk. Att religioner liksom ideologier i olika sammanhang används för att kontrollera människors tänkande, liksom att de alla har både ljusa och mörka sidor är en annan sak.

Det är onekligen patetiskt att folk som i andra sammanhang förnekar existensen av gud, eller gladeligen kritiserar islam, yttrar sig som om de anser det vara en dödssynd att ifrågasätta den officiella bilden av förintelsen, som numer utvecklats till att bli just en religion för vars ifrågasättande forskare i dagens Europa hamnar i fängelse. Den religion med vilken de nykoloniala brottsliga krigen motiveras. Om inte värre, så åtminstone desto mer beklämmande, är nog ändå det till synes tvångsmässiga beteendet hos dagens svenska ””intellektuella” att sätta gränser för vad som får ifrågasättas, när deras uppgift i stället borde vara den rakt motsatta. Vilket mörker.

Täby den 2 maj 2009

Lasse Wilhelmson

Annonser

Kommentarer inaktiverade.