Varför är sanningen farlig?

En förkortad version av denna replik till Andreas Malm, refuserades av DN. Den 9/11 2006 angreps jag också av Malm i DN. Inte heller då tilläts jag gå i svaromål.

På DN Kultur&Nöje (29/5 09) ondgör sig Andreas Malm över Mohamed Omars två långa intervjuer med mig och kommenterar den senaste – Sioniskritiken gör framsteg. Malm har uppenbarligen svårt att smälta att de tilldragit sig ett ovanligt stort läsintresse. Inte i ett enda fall bemöts några uppgifter med saklig kritik eller fakta som motsäger de källor jag åberopar.

Samtliga försök av mig att ange mina källor i DN:s avdelning för läsarnas kommentarer på webben, har raderats. Där deklarerar däremot en annan av DN:s kolumnister, den sionistiske riktkarlen Torbjörn Elensky, att sakskäl inte krävs för etablerade sanningar som den om ”Förintelsen”. Det har han ju helt rätt i om man betraktar ”Förintelsen” som en religion och inte en beforskningsbar del i Andra världskriget.

Av utrymmesskäl behandlar jag här endast två historiska händelser där Malm raljerande förvrider min framställning. De ingår båda i den officiella bilden av ”Förintelsen” där judarna felaktigt framställs som det ultimata offret i Andra världskriget. I dag används denna bild för att dölja och rättfärdiga bland annat de brottsliga krigen i Afghanistan och Irak, samt folkmordspolitiken mot palestinierna.

Den nye Hitler sägs nu finnas i Iran. Han påstås vilja ”Förinta” den judiska staten med kärnvapen som hon men inte han har. ”Förintelsens” offer utropade en stat i Palestina, som förutsatte en folkmordspolitik gentemot dem som bodde där. All kritik av detta bemöts med anklagelser om ”antisemitism”.

Varifrån kommer då siffran ”6 miljoner judar” och begreppet ”Förintelsen” (Holocaust på engelska), som ingår i den officiella bilden? En bild för vars ifrågasättande flera forskare avtjänat fängelsestraff i Europa. Något som knappast stärker dess trovärdighet.

I Omars intervju med mig angav jag som källa en artikel i den judiska tidskriften The American Hebrew den 31 oktober 1919 (sid 582 f.), av Martin H. Glynn tidigare guvernör i delstaten New York, ”The crucifixion of Jews Must Stop!”. Där skriver han om 6 miljoner judar som vid denna tidpunkt hotas av ett holocaust. Alltså flera decennier före andra världskriget och ännu längre innan detta skulle komma att ingå i den officiella bilden av ”Förintelsen”. Snarlika artiklar fanns i New York Times vid otaliga tillfällen 1919-20, eftersom det ingick i en omfattande kampanj till stöd för judar i Europa.

Dessa fakta motsäger självklart inte, eller ursäktar, att brott begåtts av Nazityskland mot judar och andra grupper under andra världskriget. Däremot försvagas och ifrågasätts den långt senare konstruerade officiella bilden av ”Förintelsen”.

Vidare tar jag upp en händelse som tidigare varit totalt okänd för mig själv, men som på sin tid var viktig. Jag tar den som ett exempel på sådant som inte diskuteras offentligt på grund av att vi numera har ett utbrett ”j”-tabu i västvärlden. I Omars intervju med mig säger jag följande:

” Historiska fakta är att den så kallade världsjudendomen förklarade krig mot Tyskland redan 1933, det år Hitler och Roosevelt kom till makten under den stora ekonomiska krisens år och den stora hungerssvälten pågick i Ukraina. Om denna krigsförklaring med mera finns det skrivet i till exempel The Barnes Review Jan./Feb. 2001, pp, 41-45. Det finns också omskrivet i bland annat Daily Express, den 24 mars 1933, med stora rubriker.

Det handlade om en internationell ekonomisk bojkott av Tyskland och skedde samtidigt som de då små sionistiska judiska organisationerna inledde sitt samarbete med nazisterna för att få så många lämpliga judar som möjligt till koloniseringen av Palestina och före de egentliga judeförföljelserna hade startat i Tyskland.”

Det torde vara uppenbart att denna krigsförklaring, ledd av den judiska maffian på Wall Street, tjänade sionistiska intressen och hotade vanliga judar i Tyskland.

Detta sammanfattar Andreas Malm i följande retoriska mening:

”Som det där med sex miljoner. Det är ju en siffra som judarna hittade på långt före andra världskriget – ett krig de för övrigt själva startade”

På förekommen anledning vill jag å det kraftigaste dementera att jag skulle vara av den uppfattningen att det är ”judarna” som ligger bakom allt ont här i världen. Jag har i olika sammanhang understrukit att de flesta judar utnyttjas av den sionistiska makteliten – som består av även andra än judar. Jag anser vidare att sionismen har kapat judendomen och i dag är judarnas största fiende, liksom andra folks.

Israel är idag det största hotet mot en fredlig värld. Dess ledare hotar helt öppet omvärldens huvudstäder med sina kärnvapen om den judiska staten riskerar att ersättas med en demokratisk stat med lika rättigheter för alla som bott och bor mellan Medelhavet och Jordanfloden. Det som de själva kallar för en ”Förintelse” av Israel.

Israels politik och den sionistiska maktelitens nykoloniala krig rättfärdigas i dag med ”Förintelsereligionen” och alla dess tabun. Därför är fakta som avslöjar sanningen om denna religion farliga.

Täby den 31 maj 2009

Lasse Wilhelmson

Advertisements

Kommentarer inaktiverade.