Tal hållet i Stockholm den 13 februari 2010, vid högtidlighållandet av Dresdenmassakern.
Lasse Wilhelmson
Jag minns mörkläggningen av Stockholm under Andra världskriget. Jag minns de vita bussarna med judar från Nazityskland. Jag minns historierna om tvål och lampskärmar tillverkade av judars kroppar. Jag minns hur tyskhatet blev allmänt efter kriget och fortlevde långt in i 50-talet.
Självklart kom detta att prägla min person. Jag växte upp i en familj med judisk mor och svensk far. Där diskuterades hur vi barn skulle gömmas om Sverige blev ockuperat, som Norge och Danmark.
Det skulle aldrig få hända igen. Hitlers krigsförbrytelser skulle bli vaccinet mot kommande krig. Det hade segrarna bestämt i Nurenbergsrättegångarna. FN:s bildande och folkrätten skulle garantera detta.
Jag minns också atombomberna över Hiroshima och Nagasaki. Jag minns att de beskrevs som ett nödvändigt ont, eller som en naturkatastrof. Men jag minns inte att någon alls nämnde att också tyska städer jämnades med marken. Inte heller minns jag att man pratade om förintelsen förrän på 70-talet. Det blev som alltid segrarna som skrev lagar, dömde och lade historien tillrätta, alltmedan deras egna krigsförbrytelser sopades under mattan. Men verkligheten börjar nu komma ifatt dem.
I dag kan vi se, att alla folks lidande under Andra världskriget i efterhand har förminskats till att endast handla om judarnas lidande. Officiellt benämnt som ”Förintelsen” med stort F. Nu motiveras och rättfärdigas nya krig med denna ”Förintelse”, i stället för att förhindras. I dag sitter forskare som ifrågasätter den officiella bilden av ”Förintelsen” i fängelse, som vore de forna dagars gudsförnekare. Denna ”Förintelse” har idag blivit en religion för nya krig.
Irak är idag ockuperat och ödelagt därför att dess nye ”Hitler” påstods haft massförstörelsevapen som inte fanns. Nu finns en ännu nyare ”Hitler” – i Iran. Han påstås vilja ”Förinta” den judiska staten med kärnvapen som hon men inte han har. ”Förintelsens” offer utropade en stat i Palestina, med påföljande folkmordspolitik gentemot dem som bodde och bor där. Moraliskt rättfärdigat med den egna offerrollen. Kritik av allt detta bemöts med anklagelser om ”antisemitism”. Domarna i Nurenberg förhindrade inte nya krig. Tvärt om, ”Aldrig mer” blev ”Åter igen”.
Historierna om lampskärmar och tvålar visade sig vara påhittade. Ändå utnyttjades de av den Judiska Antifascistiska Kommittén. En av dess ledande medlemmar, den framstående författaren Ilja Ehrenburg, var Stalins främste propagandapostel i kriget mot Tyskland. I flera beryktade populära skriftställningar uppmanade han de ryska soldaterna att döda tyskar för att de var tyskar, så många som möjligt, inte bara soldater. Men även att krossa de tyska kvinnornas heder. Det blev allmän politik för Röda armén att tyska kvinnor skulle våldtas. Någon motsvarighet gällde aldrig för den tyska.
I dag har vi samlats här för att särskilt minnas och högtidlighålla det tyska folkets stora lidande under Andra världskriget, eftersom detta inte erkänts av dem som skrivit historien. Och därför att de som var ansvariga aldrig blev straffade.
Bland de tyska städer som ödelades av USA och England är den gamla kulturstaden Dresden den främsta symbolen härvidlag. Dess totala ödeläggelse den 13 och 14 februari 1945, var ett uttryck för den terrorstrategi som USA och England använt sedan flera år. Syftet med bombmattorna och eldstormarna var att döda så många civila som möjligt. Den omfattning som detta illdåd innebar jämförde Fidel Castro med atombomberna över Japan i sitt besök i Dresden 1972. Som om detta ej var nog. De kvinnor och unga flickor som överlevde, utsattes därefter för den sovjetiska armens systematiska och exempellösa orgier i våldtäkter, vilka fortsatte långt efter Tysklands kapitulation.
Dresden i Tyskland går därför till historien inte bara tillsammans med Hiroshima och Nagasaki i Japan, utan även med Leningrad i före detta Sovjetunionen och Nanking i Kina, när det gäller det stora antalet civila krigsoffer. Song My i Vietnam, Deir Yassin och Gaza i Palestina, Gettot i Warzawa, samt Faludja i Irak är andra namn som fått stor symbolisk politisk betydelse.
I dag påbörjade ockupanterna sin sedan länge planerade offensiv mot den Afghanska staden Marjak. Kanske får vi här ett nytt namn att lägga till listan på civila massakrer? Det bästa sättet att idag hedra de oskyldiga civila offren i Dresden, är därför att vi kräver att de svenska soldaterna skall kallas hem från Afghanistan.
Relaterat
4. Offer för både Stalin och Hitler
Lasse Wilhelmson 