Skrivet av Lasse Wilhelmson
Även publicerad på Sourze
Uppdaterad 19/11, 2010
I dagens SvD (12/11, 2010) skriver konstskribenten och docenten i filosofi vid Stockholms universitet Lars O Ericsson krönikan JO:s kritik går inte ihop intellektuellt. Projektledare/producent för den av JO klandrade utställningen Middag med Pol Pot, är Erika Aronowitsch tidigare chef för Judiska teatern i Stockholm.
Ericsson ställer frågan om Forum för levande historia (FLH) nu skall ägna sig åt självcensur, eftersom man som myndighet, enlig JO, inte skall få skandalisera (integritetskränka) enskilda personer. I detta fall Jan Myrdal med flera. Var gränsen går för en statlig myndighet härvidlag kan säkert diskuteras, men man behöver knappast vara vare sig konstskribent eller docent för att konstatera att ”självcensuren” redan är legio på FLH.
FLH har aldrig granskat den sedan länge pågående folkmordspolitiken (se appendix) som Israel bedriver mot palestinierna, eller Israels tillskyndare inom den svenska kultureliten. Ej heller de organisationer som försvara den judiska apartheidstaten. Än mindre den religiös/politiska ideologi som ligger till grund för detta – sionismen. Det enkla lackmustest som påvisar detta hyckleri görs genom att parafrasera Ericsson i krönikan.
”Lika legitimt som det är att forska kring och sprida kunskap om olika svenskars sympatier för och förbindelser med Hitler och Nazityskland, lika legitimt måste det vara att kartlägga och redovisa olika svenskars vänskapliga förbindelser med Pol Pot och hans mördarregim, även om detta skulle medföra visst obehag för dessa personer. ”
Då skulle det låta så här:
”Lika legitimt som det är att forska kring och sprida kunskap om olika svenskars sympatier för och förbindelser med Hitler och Nazityskland, lika legitimt måste det vara att kartlägga och redovisa olika svenskars vänskapliga förbindelser med Israels ledare och deras mördarregim, även om detta skulle medföra visst obehag för dessa personer. ”
Eskil Frank, som är överintendent för FLH, skriver ständigt artiklar i svenska stormedia om judarnas lidande, men aldrig om palestiniernas. Som om FLH:s myndighetsuppgift vore att med det förra dölja det senare. Det vill säga att använda historien, inte för att förhindra nya folkmord, utan för att dölja pågående och därmed i praktiken stödja dessa. Åtminstone vad gäller det mot palestinierna.
Stick i stäv mot FLH:s myndighetsuppgift, så som den finns redovisad på hemsidan.
”Forum för levande historia är en myndighet som har uppdraget att – med utgångspunkt i Förintelsen – arbeta med frågor som rör tolerans, demokrati och mänskliga rättigheter. Genom att belysa de mörkaste delarna av mänsklighetens historia vill vi påverka framtiden.”
Kan hyckleriet bli tydligare?
Appendix
En judisk stat i Palestina – som är sionismens mål – förutsätter att en betydande majoritet av befolkningen är judisk. Hur man än vrider och vänder på detta förhållande, så innebär det att införandet av en sån stat måste ske på bekostnad av de som bor och bodde där, det vill säga palestinierna. Landet Palestina var ju inte tomt. Detta är den grundläggande orsaken till fördrivningen av palestinierna. De brott som då följdriktigt har begåtts och begås finns definierade i bland annat FN:s konvention mot folkmord, antagen av Generalförsamlingen den 9 december 1948.
Där sägs följande:
Artikel II: I denna konvention förstås med folkmord envar av följande gärningar förövad i avsikt att helt eller delvis förinta en nationell, etnisk, rasmässigt bestämd eller religiös grupp såsom sådan nämligen,
(a) att döda medlemmar av gruppen;
(b) att tillfoga medlemmar av gruppen svår kroppslig eller själslig skada;
(c) att uppsåtligen påtvinga gruppen levnadsvillkor, som äro avsedda att medföra dess fysiska undergång helt eller delvis;
(d) att genomföra åtgärder, som äro avsedda att förhindra födelser inom gruppen;
(e) att med våld överföra barn från gruppen till annan grupp.
Från slutet av 1800-talet till dags dato kan judar och Israel anses ha utsatt palestinierna för åtminstone a, b och c och det räcker med att ett av dessa brott skall vara begånget för att det skall klassificeras som folkmord. För denna bedömning bör särskild stor vikt läggas vid den omfattande etniska rensningen av palestinier 1948 – Al Nakba – som var ett resultat av en mycket noggrann planering, den så kallade Plan Dalet, vilket understryker att den var avsiktlig. Detta har den judiske historieprofessorn i Jerusalem, Ilan Pappe, utförligt dokumenterat. Man kan därför säga att folkmordet på palestinierna är inbyggt i sionismen.
Lasse Wilhelmson 