Paideia för alla eller bara de ”utvalda”?

Nu även på Sourze

Kan ett judiskt kulturinstitut bidra med att rädda Europa i tider när de så kallade integrationsfrågorna skapar ökade motsättningar i många länder?

Skrivet av Lasse Wilhelmson

Ordet, eller snarare företeelsen, Paideia kommer från det antika Grekland. Det var där ett inlärningssystem med instruktioner i syfte att ge studenter en kulturell allmänbildning så att de skulle kunna bli människor av sann, verklig och genuin natur. Paideia ville vara det kulturarv som skulle föras vidare av kommande generationer.

I det antika Grekland omfattade detta, liksom demokratin, enbart aristokratin, det vill säga de fria männen och inte kvinnor, barn och slavar. 

Paidiea och Demokrati har som begrepp naturligtvis blivit påverkade av den historiska utvecklingen och rådande kulturinfluenser. Idag är de dock fortfarande viktiga symboler för ett humanistiskt bildningsideal respektive ett inflytande för alla medborgarna i en stat, det vill säga folkmakt. Olika aspekter på det senare har jag diskuterat i artikeln ”Upproren i arabvärlden – reflektioner i demokratifrågan”. 

I Sverige finns för närvarande ett europeiskt institut för judiska studier som heter Paideia. Det bildades år 2000 och har fått 40 miljoner kronor i startbidrag från svenska staten. Verksamheten är omfattande och sker inom ramen för Judiska centralrådet i Sverige.

Man kan tycka att ett europeiskt paideiainstitut, i modern tid, och med hänsyn till den tradition som Paideia står för, borde ha en organisation och en ledning som är någorlunda representativ för de olika folk, kulturer och nationer som finns i Europa. Det borde även lämpligen ha en mer neutral bas än i en det svenska Judiska centralrådet, som ju har sin egen specifika idégrund.

Naturligtvis kan man hävda åsikten att det inte finns något som hindrar det judiska Paideia att ändå verka i alla europeers intresse och att det inte spelar någon roll att det är ett judiskt institut. När man tar del av den information som finns på dess hemsida så får man emellertid knappast det intrycket. 

I en video utvecklar Paideias rektor Barbara Spectre själv sin ”filosofi” 

(Anm. Denna video tas regelbundet bort från youtube av användaren, antagligen då den alltför öppet redovisar ledande judiska företrädares strävan att dominera kultur- och utbildning i Väst och den svenska statens omfattande subventioner till detta.)

Det handlar alltså om judiskt lärande och att utbilda en kvalificerad kader av judar som skall ha en ledande roll i det europeiska integrationsarbetet för att rädda Europa. Spectre verkar dock inte helt övertygad om att detta arbete kommer att tas emot med förtjusning av icke-judiska europeer och garderar sig därför med att detta kan leda till förbittring, vilket, kan man förmoda, faller inom ramen för ”antisemitism”.

Paideia har hittlills varit så pass framgångsrikt att Barbara Spectre fått ett prestigefyllt israeliskt pris för sitt arbete. Det är svårt att se detta pris som någonting annat än en belöning för ett arbete som gynnar den judiska statens intressen.

Vill judarna i Europa genom paideiainstitutet nu axla en ledande roll som liknar den de fria männen hade i det antika Grekland och med statliga skattemiljoner utveckla och befästa denna roll? Många frågor kan ställas, men jag tror inte att det går att förstå det judiska Paideias verksamhet utan att förstå vad ”judiskt” är.

Judarna själva talar om judisk religion, judisk kultur, judisk historia, sionism och sist men inte minst om det judiska folket och den judiska staten. Men vad är det då som är så speciellt med det ”judiska”?

Själv har jag brottats med denna fråga av och till under mitt långa liv – av såväl både rent personliga som politiska skäl. Jag har skrivit många artiklar som berör detta, samt även gett ut en bok. Mitt förslag till vad ”judiskt” är kan sammanfattas på ungefär följande sätt:

Det stora flertalet av alla som identifierar sig som judar har i dag sin identitet i första hand kopplad till den judiska staten Israel och är sekulära. Judisk identitet handlar i stor utsträckning om att uppfatta sig som speciell på ett positivt sätt – att vara utvald och ha överhöghet över andra. Men också att samtidigt se sig som ett offer, ständigt förföljd med Holocaust som främsta exempel. Detta används ofta som en extraordinär moralisk motivering till att gynna den egna gruppens intressen på bekostnad av andra grupper, vilket främst drabbat palestinierna. Det är också grunden för det som brukar kallas för ”judisk kutzpah” vilket ungefär betyder ”hämningslös framfusighet”. Sammantaget är detta en rasistiskt orienterad stammenatlitet.

”Judiskt” kan i viss mån vara religion (judendom), i viss mån politik (sionism) och så vidare, eller en blandning av olika saker, men bara i viss mån. I första hand och i en mera grundläggande betydelse är det ”judiska” en mentalitet eller en ideologi (Jewishness).

Det är med ”judisk ideologi” som grund som Paideia nu avänder de 40 miljoner kronorna från svenska skattebetalare, för att med Sverige som bas bedriva sin verksamhet i hela Europa. Självklart kommer det att skapa ”antisemitism”.

Anmärkning: Se även Vad är sionismen?  och Låt oss tala om ”Judisk ideologi”

Uppdaterad

1. Paideia Trustee, Ambassador Jan Eliasson, appointed Deputy Secretary-General to the UN.

2. FN:s migrationschef Peter Sutherland anser att EU skall ”underminera nationell homogenitet”

Advertisements

Kommentarer inaktiverade.