I en slutreplik på SvD Kultur, ”Ökad intolerans efter uppropet”, av Göran Rosenberg framförs två etnocentriska argument.
Det första är att förbudskravet ”… med stor precision (är) riktat mot framför allt den judiska minoriteten i Sverige …”. Men hallå Göran, berör det inte även muslimerna i Sverige och i sin förlängning principiellt och etiskt även de lindrigaste formerna för omskärelse av flickor? Handlar det inte helt enkelt bara om att judar vill bevara sin särställning som guds egendomsfolk genom en fysisk könsmärkning av ”utvaldheten”? Om nu det är så viktigt, finns det verkligen inga andra former av ”dop” som kan tillfredsställa detta?
För det andra menar du att just det faktum att förbudskravet huvudsakligen kommer från ” … personer och grupper inom det majoritetssamhälle som saknar direkt beröring med frågan …”, är ett uttryck för ”etniskt och kulturellt översitteri.” Inte heller här förmår du att argumentera principiellt och etiskt. Om alla särintressen i Sverige skall gälla fullt ut på bekostnad av allmänintresset, så får vi ju till slut en minoriteternas diktatur, i stället för en ordning där majoritetens intressen är överordnad, om än ej kategoriskt.
Måste det inte alltid ske an avvägning mellan allmänintresset och särintresset – även för judar? Det är svårt att uppfatta dig på annat sätt än att det bara är argument från den grupp som representerar ett särintresse som bör ges tyngd, vilket för mig framstår som motsägelsefullt. Jag skulle uppskatta om du kunde utveckla din uppfattning härvidlag.
I slutrepliken anförs även argumentet att ”Inte heller ett barndop låter sig göras ogjort …”. Det finns förvisso goda argument för att religionstillhörighet bör avgöras av den som berörs först i myndig ålder. Men är det ändå inte en skillnad mellan ett varaktigt fysiskt ingrepp i ett barns könsorgan och ett dop?
Religionsfrihet kan aldrig innebära att allt som görs i religionens namn är etiskt försvarbart, inte ens det som under historiens lopp blivit ”kultur”, vilket judiska debattörer inte är sena att påpeka när det gäller islam och muslimsk kultur. Förfärande exempel från historien och nutid, rörande alla religioner, borde mana till eftertanke härvidlag, även om mycket gott också skett i religioners namn.
För övrigt hänvisas till mitt föregående inlägg i frågan.
Täby den 1 februari 2012
Lasse Wilhelmson
Lasse Wilhelmson 