Goten: Hallå Lasse Wilhelmson! Ärligt talat, att bli kallad ”ökänd antisemit” i en av Sveriges största tidningar utan att få försvara sig, hur kändes det?
Lasse Wilhelmson: Det är inte första gången, men nu skedde det ju brett över hela media. Jag lät det hela sjunka undan lite innan jag skrev mina två svar, väl medveten om att jag inte skulle få någon replik någonstans. Det har jag aldrig fått tidigare heller, när det gäller dessa frågor. Men visst är det obehagligt. Det sätt på vilket det skedde denna gång var annorlunda än tidigare. Det är ju helt uppenbart att det inte handlar om vare sig Gina Dirawi eller mig och min bok som jag publicerade redan för tre år sedan.
Nu är den västerländska civilisationen i upplösning och vi står inför ett nytt världskrig. Folk är rädda och ser bort. Den judiska staten håller på att implodera, liksom det ekonomiska systemet. För att de som är ansvariga för detta skall klara sig med skinnet i behåll, måste de kontrollera människors tänkande. Det sker genom massiv propaganda, begränsningar av tryck- och yttrandefrihet, samt tillskapandet av tanketabuer. Alla försök att bryta dessa och revidera den historia som segrarna skrev om 1900-talet, kan därför inte tillåtas.
Jag tror att det var ungefär så här de ”kloka gummorna”, det vill säga häxorna, kände när de skulle bevisa att de var oskyldiga. Vad de än sa, vändes det emot dem. Man kan ju också jämföra med McCarthy-tiden i USA som Arthur Miller skrivit flera pjäser om. Eller Spinnoza den store filosofen och judiska dissidenten, vars böcker brändes på bål. För att inte tala om de som vågade påstå att jorden är rund och inte universums medelpunkt.
Naturligtvis skickade jag mina svar direkt till AB:s kulturchef Åsa Lindeborg och Stifelsen Expos ordförande professor Charles Westin. Han är för övrigt en tidigare god vän till mig. Vi skrev vår uppsats om Fredsforskning tillsammans på 60-talet med en tredje person. Ingen av dem har svarat. Skrev förresten ett öppet brev till Westin för ett tag sedan, där han inte ville bekräfta om han fortfarande står för sin underskrift i ett äldre upprop mot den judiska statens rasism och apartheid.
Goten: ”ökänd antisemit”… jag har svårt att släppa det där…hm, starka ord – hur ökänd är du egentligen? Har du inte publicerat dig i media några gånger de sista åren? Och Antisemit, vad betyder det egentligen? I Wikipedia står det att ”Antisemitism är religiös förföljelse och hatbrott mot judar, diskriminering av judar, fientlighet mot judar och fördomar gentemot judar”. Är det så? Känns inte ordet utnött både ur ett europeisk perspektiv och ett Mellanösternpersepektiv?
Lasse Wilhelmson: Jodå, men det är först under senare år som jag har blivit etablerad ”antisemit”. Tidigare blev jag publicerad, tillsamman med Per Wästberg och Lennart Grosin i DN och även själv i SVD, samt i en del mindre tidningar och tidskrifter. Men det var då det, då uppfattades jag som en ”judisk marxist”, något som jag småningom vuxit ifrån. Och då är man ju inte längre så populär.
Jovisst är beteckningen ”antisemit” numera helt obrukbart annant än för smädelse och brännmärkning. Tidigare betydde det ungefär ”judehat” eller ”rasistiskt grundat judehat”. Numera är det lätt att få intrycket att ”antisemit” enbart är någon som hotar judiska eller sionistiska intressen och det vet ju dessa bäst av alla vad det är, eller hur? ”Antisemit” och ”Förintelseförnekare” är ett trick som de alltid använder.
Goten: Om du fick läsa en godnattsaga för Gina Dirawi från din bok ”Är Världen upp och ned”, vilket kapitel skulle du då välja? Vad skulle du vilja säga henne? Är Gina feg tycker du?
Lasse Wilhelmson: Först skulle jag läsa hönsartikeln som är den första i min bok. Det är nog en av de bästa jag skrivit. På sin tid publicerades den i sommarnumret av Kommun Aktuellt och blev därmed spridd till alla politiker i hela Sverige. Den artikeln är inte bara rolig, den visar också att ”Världen är upp och ner” även i det lilla livet. Sen skulle jag lästa epilogen i min bok (Quo vadis? på min blogg). Där förbinds formandet och kampen om vårt tänkande med både det lilla och det stora livet. Sen skulle jag be henne att sova på saken, innan hon tar ställning om det finns något annat hon är nyfiken på i min bok. Trots allt så handlar den ju mest om Palestina, men även om världspolitiken.
Jag tror uppriktigt sagt inte att jag har några goda råd till henne. För mig är det uppenbart att hon följer sitt hjärta. Hon är ju av palestinsk härkomst och vet vad som drabbat hennes närmaste och alla palestinier. Gina har en utsatt position nu, i synnerhet som hon skall vara programledare för Melodifestivalen. Klart att det finns krafter som vill åt henne och tvinga henne att ta avstånd inte bara från mig, som hon aldrig träffat, min bok och sitt eget hjärta. Hittills tycker jag hon har klarat det med bravur. Hon är inte feg och faktiskt har jag stor respekt för hennes mod. Förr eller senare kommer hon antagligen att tvingas välja mellan att följa sitt eget hjärta eller sin karriär, som så många av oss andra. Men jag hoppas att palestiniernas rättfärdiga kamp ger henne den styrka hon behöver.
Goten: I Wikipedia står det: ”Wilhelmson har enligt egen uppgift judisk bakgrund på sin mors sida” Enligt egen uppgift? Hur är det med din judiska bakgrund? Är du uppfostrad som jude, omskuren, judisk skolgång, jobbat på kibbutz etc.
Lasse Wilhelmson: Wikipedia är ju helt i händerna på sionisterna. Där finns mycket bra information, men man bör ha detta i åtanke när det handlar om sådant som har anknytning till den judiska staten, sionismen och personer som är kritiska till detta. Det är bara att jämföra vad som står om mig där och i Metapedia, som är helt korrekt, så förstår man nog. Vem som helst kan bara ringa till Judiska församlingen i Stockholm och fråga, eller gå till judiska begravningsplatsen i Solna och se efter. Min mor var judinna min far svensk. Under min uppväxt umgicks vi mest med min mors släkt. De flesta var tämligen sekulära, liksom min mor. Jag har bara ljusa minnen från min uppväxt. Min far var ateist. I vår familj firade vi både svenska och judiska högtider, utan religiöst innehåll. Många av mina kompisar var grymt avundsjuka på det.
Jag har gått i en vanlig svensk skola. Jag är inte omskuren, vilket beror att jag är född under Andra världskriget och i Sverige var alla rädda för tysk ockupation. Vi visste vad som hänt med judar i Norge och att det fanns listor på oss i Sverige. Den icke omskurne blonde sonen skulle gömmas hos en svensk bondfamilj på landsbygden, var planen. Den hade nog hållit. Jag tycker det är oetiskt att karva i barns könsorgan, även om det sker med religiösa förtecken. Om jag hade befunnit mig enbart bland judar, hade jag kunnat skämta: ”Jag är glad att jag aldrig blev omskuren och det får jag väl tacka Hitler för”. Judar är grymma på att skämta om sig själva. Men alla andra som gör det är ”antisemiter”. Då är det bara beröm som gäller, det vill säga filosemitism. Det är rätt kul egentligen men den är ju egentligen rasistisk. Det tänker få på. Och dagens judehat är ju i första hand politiskt.
I tonåren hade jag som alla med utländsk släktbakgrund en identitetskris. Efter lumpen åkte jag till Israel i början på 60-talet för att besöka alla våra släktingar där. Jag var beredd att ge mitt liv för den judiska staten när jag väl varit där ett tag, men olika omständigheter gjorde att jag återvände till Sverige. Hela kibbutzrörelsen var då ett slags socialistiskt experiment, utan pengar, i enkla kläder och där man värderades efter i vilken utsträckning man efter förmåga bidrog till allas bästa. Endast judar fick vara medlemmar. Att palestinierna fördrivits och att marken var stöldgods hade jag inte en tanke på då.
Goten: Du som varit med i debatten ända sedan 60-talet, har det alltid varit så här, dvs att man utpekas och inte får möjlighet att försvara sig.
Lasse Wilhelmson: Nej aldrig, bara när det gäller frågor som har med judar, den judiska staten och sionismen att göra.
Goten: Nationella grupper angriper ”judarna” för att ha skuld till mångkulturalismen och för annat i Europa, vänstern angriper Israel för att ha stulit palestiniernas land. Samtidigt hatar dessa två grupper varandra. Är inte detta märkligt? Finns det något samband mellan deras kritik, anser du?
Lasse Wilhelmson: Ja, allt detta framgår ju i flera av mina artiklar t ex ”Vad är sionismen?”, ”Sionismen – mer än traditionell kolonisation och apartheid” och den långa intervju som Mohamed Omar gjorde med mig ”Värstingen” och som fick hela den svenska kultureliten att gå i taket. Men även i mitt svar till Åsa Linderborg. Ja detta är verkligen en intressant fråga som behöver diskuteras. Jag menar att det finns en vänster som är nationalistisk och nationalister som är för internationell solidaritet. Om dessa grupper förstod att det är sionismen som är det gemensamma problemet, så skulle någonting intressant kunna utvecklas.
Goten: Jaha, Lasse, och vad gör du i jul? Går omkring och är ökänd i största allmänhet eller firar du en kristen, judisk, hednisk jul?
Lasse Wilhelmson: Jag kommer att fira jul med alla mina fem barn och deras familjer. Med tomte för dem som fortfarande tror på honom, julgran. presenter och allt annat som hör till. Vi skall inte ha en hen-tomte med kippa och huvudduk. Det blir som i de flesta svenska familjer en sekulär jul. Vi hoppas kunna vara i den lilla ”skogsby” utan väg, som jag byggt vid en liten sjö. Du vet Goten, jag är en formidabel husbyggare, har höns, även i Täby, samt leker hulk på gymmet. Sen är det ju en del annat som vi pensionärer försöker hinna med, när tiden inte räcker till. Hämta barnbarn på dagis, hjälpa döttrar med hästarna, you name it. Och ibland så skriver jag någon artikel. Men det är mest när jag blivit riktigt förbannad på något. Mina fiender har därvidlag alltid varit mina bästa vänner. Tror inte de fattat det. Någon riktig författare blir jag nog aldrig.
Förresten jag glömde nämna några saker. Ett tag hade vi också ankor i vårt pörte mitt i Täby kommun. Som mest var där över trettio stycken. Jag hägnade av nedre delen av vår tomt och min yngste son hjälpte mig att gräva en ansenlig ankdamm. En fiskdam och höns hade vi redan och tre katter. Men det tog slut när min fru slog näven i bordet. Och så har vi historien om min morfar som var gårdfarihandlare i de trakter där jag nu har mitt sommarviste. Eller historien om mitt samarbete med Fredrik Reinfeldt i Täby kommun, när han var en ung spoling och var först med personaval. Eller när jag som utvärderingsexpert skrev en rapport om hanteringen av socialbidragssystemet som hamnade i det runda arkivet, eftersom jag kom fram till fel resultat. De historierna tar vi någon annan gång.
Kanske är det trots allt så att de som försöker få mig att framstå som en konstig prick har rätt.
Goten: Tack, Lasse, för samtalet och God Jul!
Lasse Wilhelmson: Tack själv Goten, som alltid är det ju kul att få tillfälle att berätta lite om sig själv ….
Artiklar av Lasse Wilhelmson:
Svar till Expo:s artikel ”TV-profil tipsar om antisemitisk bok”
Svar till Åsa Linderborg i Aftonbladet
Lasse Wilhelmson 