Kommer Irak att befrias nu? – Intervju med Dr. Al-Faidhy (AMSI), 29 april 2014

aafaydy1-150x150

In English

Dr. Muhammed Bashir Al-Faidhy, talesman för  the Association of Muslim Scholars in Iraq (AMSI).

Intervjuare: Snorre Lindquist och Lasse Wilhelmson, vilka nyligen blev intervjuade av ArabNyheter om situationen i Irak.

De åkte till Amman i Jordanien och träffade Dr. Muhammed Bashir Al-Faidhy. Mats Gabrielsson, en svensk dokumentärfilmare, deltog också. Intervjun tolkades mellan arabiska och engelska av fru Al-Haidari från AMSI.

Inledning

En blodig kraftmätning pågår sedan årsskiftet 2013-2014 i Irak som radikalt kan vända skeendet i Mellanöstern. Ytterst få ägnade saken någon uppmärksamhet före invasionen av Mosul den 10 juni 2014 och i västmedia rådde en talande tystnad. Och ändå befann sig halva Irak redan då i ett kaotiskt krigstillstånd. Staden Falluja belägrades och bombades för tredje gången på ett årtionde, denna gång av delar av den nya irakiska miljonarmèn med färsk vapenarsenal från USA. Trots att nu sju månader har gått och leveranser till staden hindras vägrar försvararna fortfarande att ge upp.

Omedelbart när krigshandlingarna startade slog västmedia fast att den irakiska armén heroiskt bekämpade Al-Qaida-gruppen ISIS/ISIL som från Syrien tagit sig över gränsen för att ta kontrollen över städerna. Man hade anammat USA:s och den irakiske premiärministern Nouri Al-Malkis beskrivning till hundra procent, trots att faktaunderlaget var ytterst magert och rapporterna motsägelsefulla. Fortfarande är denna uppfattning totalt dominerande vilket gör irakiernas motstånd osynligt.

Märkligt nog hakade några inflytelserika och vanligtvis kritiska skribenter på, som Jason Ditz på Antiwar.com, Cristof Lehmann på nsnbc ìnternational, samt från Sverige journalisten Stefan Lindgren. Den senare är en ledande vänsterskribent med erfarenheter från Vietnam- och Afghanistanrörelserna. Han ansåg till och med att det var fel att ge medicinsk assistans till de upproriska på annat sätt än genom Röda Korset.

Å andra sidan påstod skribenter på Brussels Tribunal som står den irakiska verkligheten närmare att Al-Maliki bekämpar sitt eget folk vilket efter tre års fruktlösa fredliga demonstationer bemötta med massakrer gör väpnat uppror mot regimens förtryck, rättsröta och vanskötsel av landet. Al-Qaida är syndabocken som användes som för att förblinda Väst menade man.

AMSI verkar inne i Irak för humanitära ändamål och har betytt mycket för det moraliska motståndet och sammanhållningen i landet. Så mycket att dess ledare Dr. Hareth Al-Dhari förlänades ansvaret att vara talesman och internationell representant för några av de väpnade motståndsgrupper som kämpade hårdast och mest principfast för att driva ut USA:s ockupationsarmè. AMSI är länkad till Brussels Tribunal och Dr. Al-Faidhy deltog som talare i dess senaste konferens i april 2014.

——————————————————

Fråga: Den irakiske premiärministern Al-Malikis stöd till Syriens Assad-regim ses av många i Väst som det definitiva beviset för att Irak har återvunnit oberoende och suveränitet efter att USA:s armè lämnat landet. Hur kommenterar ni påståendet?

USA:s hållning vis à vi ”den arabiska våren” skiljer sig från land till land. Till exempel Syrien jämfört med Yemen. USA:s hållning till upproret i Irak skiljer sig totalt från hållningen till andra arabländers folkuppror. Vi såg hur USA stödde Libyens rebeller och involverade sig militärt. I Syrien har USA ända tills nu vägrat gå in militärt, trots det faktum att mängden dödade är många gånger fler än de i Libyen. Situationen i Syrien är annorlunda för att landet är uppbundet till Iran. Ryssland stöder Syrien därför att det är lierat med Iran. Men i det långa loppet har USA:s hållning till rebellerna i Syrien i praktiken utvecklats till ett stöd åt Malikis regim i Irak.

Jag skall ge ett exempel: Det är ett faktum att Iran sänder trupper och vapen till Syrien genom Irak. USA känner väl till detta och har upprepade gånger bett Al-Maliki att stoppa sändningarna. Al-Maliki ignorerar USA:s begäran, något som bekräftats officiellt. Trots detta stöder USA Maliki, därför att USA har ett projekt i Irak och vill upprätthålla och skydda sin ställning. USA har inte råd att orsaka en kris med Maliki och måste därför finna sig i att inte få igenom alla sina krav. Kort sagt: Villkoren för Irak är helt annorlunda jämförda med de villkor som gäller i resten av arabvärlden. USA är inte intresserat av demokrati; enbart dess egna intressen gäller.

Jag vill påminna om de enorma fredliga demonstrationer i Irak som genomfördes i 16 av dess 18 provinser åren 2011-2013. När Tunisien och Egypten gjorde motsvarande uppror ville USA ge sken av sitt stöd. Läs Obamas kommentarer vid den tiden! Men han hade inte ett ord till stöd för den stora demokratiska revolutionen i Irak! USA gav inget stöd, för Maliki var ju där! Det var ett uppror där både sunniter, shiiter och kurder deltog.

Al-Maliki representerar USA:s intressen i Irak, och samtidigt Irans intressen i Irak. Dessa intressen är sammanbundna och relaterade till varandra, vilket gör situationen komplicerad och svår att förstå för utomstående.

Konspirerade USA och Iran i hemlighet redan i början av ockupationen av Irak? Och har situationen nu ändrats i Syrien? En internationell diskussion pågår om detta. Vilka är de Syriska rebellerna, och vilka betalar dem?

– Saken är komplicerad. Stormakterna blandar sig i och en del ställer sig faktiskt och principiellt på de syriska rebellernas sida. På Syriens sida står Ryssland, Iran och Al-Malikis Irak. På Irans sida står också Ryssland och Kina. På den andra sidan står USA och Europa. Upproret i Syrien startades av folket, och hade faktiskt stora framgångar i början. Men det fastnade i Damaskus. Sedan drogs Hizbollah in för att slåss och Iran och Ryssland började förse Syrien med vapen och manskap. Detta förändrade läget.

Det finns en viktig händelse som man inte talar och om som gjorde att upproret förlorade stöd i världen. Iran beordrade Maliki att släppa mängder av tillfångatagna Al-Qaida för att ta dem till Syrien att slåss och skapa en organisation som skulle sätta skräck i världen. Avsikten var att få världsopinionen att ändra inställning till upproret och stödja Assad i hans kamp mot den nya organisationen. Detta är ingen anklagelse, det är inte något man kan påstå utan argument. Vi har bevis i form av en digital inspelning av Irans nuvarande justitieminister där han bekräftar detta. Han sade att smugglingen av Al-Qaida-medlemmar skedde under översyn av höga tjänstemän i Irak. Dessa element i Al-Qaida är de farligaste av de farliga. Amerikanerna arresterade dem och lämnade över dem till sin irakiska vasallregim. Nu skall historien från Syrien upprepas i Irak.

Är Syrienkriget ett ”proxy war”? Att stödja ett störtande av Syriens Assad men fördöma störtandet av Iraks Saddam Hussein kan synas inkonsekvent sett ur folkrättens perspektiv. Skall inte suveränitetsprincipen gälla universellt?

– Ja, detta är ett krig är ett ”proxy war”, ett krig fört av ombud. Detta är ett spel mellan stormakter där Assad enligt folkrättens definition försvarar sitt land. I början talade det internationella samfundet om att regimen måste bytas ut. Och nu, som resultat av det som hänt sägs det att man måste samarbeta med Assadregimen för att stoppa striderna. Detta är ett smutsigt spel där alla betalar Al-Qaida för en agenda i sitt eget intresse – USA, vissa arabstater och Iran – i slutändan är det folken som betalar.

Även Assadregimen betalar Al-Qaida. Det finns en överenskommelse mellan Assad och Al-Qaida. För två dagar sedan berättade The Times att Assad beslutat med om köp av olja som kommer från det territorium Al-Qaida behärskar i Syrien. Detta är en indirekt bekräftelse att oljan kontrolleras och säljs av Al-Qaida. Detta visste vi sen tidigare. Ni kommer att bli förvånade när jag nu berättar att när USA var en fysisk ockupant av Irak betalade USA Al-Qaida. De Al-Qaida-medlemmar som USA arresterade i Irak släpptes redan efter sex månader. Al-Qaida är ett redskap. Olika länder betalar Al-Qaida för att utföra illdåd som tjänar respektive lands egna intressen.

Hur är förhållandet mellan motståndet i Irak och Assadregimen?

– Vi stöder Syriens folk mot förtryckaren Assad och mot Al-Qaida. Motståndet i Irak sympatiserar stolt och starkt med syriska folket i dess kamp mot Assadregimen, men det har inte blandat sig i och sänder inga trupper. Stödet är på ett ideologiskt plan. De ser på Assadregimen som en diktatur och förtryckare och den måste bekämpas som sådan.

Assadregimen får stöd av shia-miliser som är tränade i Irak och dessa är några av det irakiska motståndets värsta fiender. I området finns två mot varandra tävlande projekt:

1) Det iranska projektet som sträcker sig från Teheran till Beirut. Projektets hörnstenar är Khamanei, Al-Maliki, Assad och Hassan Nasrallah. De spelar i samma orkester.

2) Det arabiska projektet som består av det syriska upproret och det irakiska motståndet.

På grund av att USA just nu är uppbundet vid Iran i den irakiska situationen verkar det uppenbart att USA har svårt att lösa det syriska problemet därför att USA inte vill störa Iran.

Det som nu händer i Mellanöstern och dess närområden, framstår som ett fullföljande av ”Den sionistiska planen för Mellanöstern”, som 1982 översattes från hebreiska av Israel Shahak. Den innebär förstörelse av existerande stater i regionen genom uppdelning i mindre enheter som skulle bekämpa varandra – inte den traditionellt imperialistiska för åtkomst av råvaror och billig arbetskraft. Håller ni med om det?

– Beklagligt nog är det detta ni beskriver som pågår. Det finns de som säger att USA skapade dessa uppror. Och det finns folk som säger att upproren i Mellanöstern är ett naturligt resultat av diktaturernas förtryck. Jag vill inte diskutera några av dessa möjligheter. Är detta planerat i förväg eller har de olika parterna agerat så att det blev så? Resultatet är ändå detsamma, både i Tunisien, Libyen, Yemen, Somalia och i Irak. Hur brillianta planerna än är så har resultatet blivit implodering, inte explodering. Det är makterna bakom detta som skapat diktaturerna.

En ny plan har skapats som bryter ner de diktaturer som är lierade men inte är ändamålsenliga för USA. Ta Khadaffi, han ville behålla och skydda Libyen. Ta Saddam Hussein, som ville detsamma med Irak. Började dessa diktatorer bli alltför oberoende? Nej, de såg sina länder som sin egendom. Men folkens uppror var äkta.

Därför stödde USA i början revolutionen. Detsamma som hänt i Irak hände nu i Syrien. Om Assad störtades skulle Rysslands intressen krossas. Av detta skäl ingrep Ryssland. Konflikten i Syrien är nu internationell. Men i Irak har stormakterna kommit överens. Nära 2.5 miljoner irakier har dödats eller skadats. Var är Ban Ki Moon. Var är Europa? Om någon där ser en katt dödas, ställer man till ett stort rabalder. Europas folk ser hundratals irakier dödas varje dag, men de är tysta.

Hur ser ni på den judiska statens och Palestinas roll i detta spel?

– Israels syfte är att hålla hela regionen instabil. Israels och USA:s syften är utbytbara. Israel agerar som ett bortskämt barn för USA och dess allierade. Kriget förs främst i Israels intresse, därefter i Irans intresse och i tredje hand i USA:s. År 2004 uttalade jag mig i en tysk TV-satelitkanal: Jag sa att Israel har nu ridit på den amerikanska åsnan. Hur? I Irak förlorar USA tusentals soldater och miljarder dollar och ödelägger sitt internationella rykte och vinnaren är Israel. Därför sade jag att Israel rider den amerikanska åsnan.

För vår del har vi inga problem med judarna. Vi ser judendomen som en religion given av Gud. Vi tror på deras heliga skrifter och på profeterna. Vi är beredda att leva i evig fred med judarna. Problemet är sionismen och ockupationen av Palestina.

Israel kontrollerar USA genom sin kontroll över ekonomin, finanserna, media och kultur. Israel har inflytande över besluten i USA. Kommer ni ihåg historien när israelerna sköt mot den lille pojken? Bilden av hur han sökte skydd hos sin far? Fotografen var en fransman och bilden gick ut över hela världen och skapade en ny anti-israelisk opinion. Vad gjorde Israel? Man sökte i arkiven, fann en bild av palestinier som fått tag i några bosättare, dödade dem och kastade liken ut genom fönstren. De är mycket skickliga i denna konst.

Varför talar ni och andra ledare i Mellanöstern inte öppet om den som rider åsnan?

Enligt min mening är det klokt att inte öppet tala om dessa saker. Det kan orsaka ännu mer fiendskap mot oss hos amerikanerna. Det kan orsaka ännu mer komplikationer i regionen, och även från Israel som faktiskt orsakar problemen. Vi skyller inte på Israel. USA bär skulden.

Detta är en plikt för den amerikanska upplysta eliten. Min plikt är att upplysa mitt eget folk. Jag är irakier, har inget ansvar för det som händer i USA. Om jag gavs chansen att göra det ni föreslår i USA skulle jag göra det. Jag är säker på att detta inte ens skulle uppröra Israel. Den som följt hur dessa i Israels elit uttalar sig vet hur stolta de är över att de styr världen. Så när jag skulle sagt detta avslöjade jag inga hemligheter.

Är ockupationen över nu?

– Den militära amerikanska ockupationen är över, i den mening media lägger i den; den stora massan USA-militär är borta. Likaså tanks och stridsflygplan. Nu är vi istället i skuggan av en annan slags ockupation, en där ockupationsmakten finns överallt där den vill se till sina intressen. Detta är inte nytt. När tyskarna ockuperade Frankrike och fransmännen gjorde motstånd lämnade tyskarna över administrationen till Vichy-regeringen, medan själva makten låg kvar hos Tyskland. Fransmännen ansåg sig inte befriade förrän Vichy-regimen var borta och Tysklands makt med den. Detsamma gäller situationen i Irak. Maliki-regeringen är en amerikansk regering och representerar USA:s intressen i Irak och genomför USA:s planer. Vi anser inte att vi är befriade förrän den regim de lämnade över till oss försvunnit liksom också hela det system USA tog med sig.

Det rätta svaret svaret på frågan ”Är ockupationen över?” är detta: ”Ja, ockupationen är borta – men nej, den är kvar.”

Anser ni att Iran bör betraktas som en ockupationsmakt vid sidan av USA?

– Samarbetet och alliansen mellan USA och Iran är mycket omfattande i Irak. Iran kallar USA ”den store Satan”. Men fråga vilken irakier som helst om vem som är USA:s store vän så blir svaret ”Iran är USA:s store vän”. Iran har visat USA sin stora vänskap vid ockupationen av Afghanistan och Irak.

Det följande har sagts av Abtahi , rådgivare till Khatami och f.d. premiärminister i Iran:   ”Om det inte varit för Iran hade varken Kabul eller Bagdad ockuperats”. Och detta är korrekt. Men Iran vill inte ha USA som vän – enbart. Därför att Iran har intressen och kan dra fördel av ockupationen för förverkligandet av sina intressen. Vem red åsnan? Var där någon annan också? Iran red också åsnan!

Hur många militärer har USA idag i Irak? Reguljära sådana och legosoldater?  

– Detta svårt säga exakt därför att amerikanerna håller det strikt hemligt. Vi har informationer att det finns mer än 13000 tjänstemän. De har baser, men vi vet inte antalet militärer på dem: Bagdad International Airport, baser i Bagdad, Nazeriya, Balad och Mosel. De attackerar inte några. Antalet legosoldater har minskat. Amerikanerna deltar inte offentligt i striderna, men av videoinspelningar från operationer i Anbar nyligen framgår att amerikansk accent förekommer bland soldaterna. Vi anser det fullt möjligt att amerikanska officerare används som rådgivare, men har inga bevis.

Hur ser ni på Al-Maliki-regimens legitimitet ur folkrättens perspektiv?

– Folkrätten smutsas ned av USA. Ban Ki Moon talar om massakrer i Syrien men inte om massakrerna i Irak. T.ex. ”vattenkriget” där Maliki beordrat översvämningar vid Fallujah. Hitler gjorde så också. USA lät skriva Iraks konstitution på vilken valet av Maliki vilar. En konstitution får inte skrivas under ockupation enligt folkrätten. Alltså är den nuvarande regimen i Irak att anse som illegitim. Sex provinser revolterar nu. I fyra av dessa existerar ingen som helst kontroll av Malikis regim, detta enligt ett antal ledamöter i parlamentet. Hundratusen irakier har flytt till öknen. Att hålla val under dessa förhållanden måste anses som löjeväckande. Ban Ki Moon struntar i att reglerna i folkrätten inte följs.

För tre dagar sedan kallade USA:s talesman i State Department valet i Syrien för ”farsartat”. Varför är Syriens val en ”fars” medan valet i Irak ett uttryck för demokrati? Valet i Irak tjänar USA:s intressen, men inte valet i Syrien. Om världen inte stoppar USA går den mot en ny medeltid, den där djungelns lag råder.

Hur många iranier finns idag inne i Irak som arbetar för Iran?

– Iran blandar sig inte i Iraks inre angelägenheter genom utifrån kommande iranier men genom den politiska klass som finns inne Irak.

Al-Maliki är överbefälhavare över armèn och fösvarsminister och samtidigt chef för alla säkerhetsministerier med totalt cirka 1.250 miljoner man och över miliserna med cirka 1 miljon man. Han får sina order från Kasem Suleimany som är direkt knuten till Khameyni. Suleimany är en av de generaler som är ansvariga för Irans Al-Quds-armè. Man kan säga att Irak nu är en provins i Iran. Och USA vet om det. Obama är kritiserad för detta av några kongressmedlemmar. De sade att han lämnat över Irak till Iran.

Av detta skäl har USA hittills undvikit att förarga Iran, därför att USA har intressen i Irak och Irak finns i Irans händer. Kanske ni minns talet som Saudiarabiens ambassadör höll i Washington? ”Det är inte logiskt av USA att erbjuda Irak på ett guldfat till Iran.” Irak regeras av Khameyni och Al-Maliki är bara en tjänsteman.

Det ni nu säger är att fastän USA är världens starkaste militärmakt i dag så regeras USA av andra och är de facto svagt!

– Absolut, åtminstone när det gäller Irak! USA:s ambassadör i Bagdad kan inte göra något utan att rådfråga Irans ambassad i Bagdad. Men jag försäkrar er, Irans makt i Irak kommer upphöra mycket snart. Irans projekt i Irak tjänar USA när det gäller förstörelsen av Irak. State Department sände 2006 ett memorandum till Bush att Israels Mossad skulle likvidera 300 av Iraks mest framstående akademiker och vetenskapsmän med hjälp av USA-trupper. USA är ju en stormakt. Historiskt sett är landet huvudansvarigt för dödandet av dessa. Dokumentet är ett bevis och erkännande. Nu utför Iranierna dåden. Varför skulle Mossad och CIA döda när Iran finns? Detta är ett exempel på det komplicerade förhållandet mellan USA och Iran.

Hur mycket pengar och vapen sänder Saudiarabien respektive Qatar till ISIS och Al-Qaida i Irak?

– Det arabiska stödet är helt och hållet riktat till Syriens rebeller, därför att detta tillåts av USA. Stöd riktat till Irak tillåts ej. Dessa arabstater vill inte ha svårigheter med USA. Om de inte tillåts stödja irakierna – hur skall de då kunna stödja Al-Qaida i Irak?

Blandar sig Muslimska Brödraskapet (MB) på något sätt i Iraks inre angelägenheter?

– MB hör till USA:s gäng. I det provisoriska rådet i Irak som bildades år 2003 var MB en av hörnstenarna genom det islamiska partiet och fortfarande är de med i regeringen. Men de har ingen position bland irakierna. Vi ser dem som en del i ockupationsprojektet.

Hur har motståndet utvecklats?

– Det som händer i Irak är en folkets revolution mot det system som USA tog med sig med sin ockupation av Irak. En revolution handlar om människor. Där revolutioner händer i världen är det av en mängd orsaker. Det finns uppror mot fattigdom, förtryck, diktatur, korruption och för identitet. Alla dessa orsaker finns i Irak. Det som Iraks folk nu utsätts för är en förlängning av den amerikanska ockupationen som avsåg att tvätta bort den irakiska civilisationen. Irakier dödas, sätts i fängelse och plundras på sin nations rikedomar och deras nationella identitet berövas dem. Kanske är denna revolution lite försenad, men folket har varit upptaget av att kampen för sin överlevnad. Motståndet orsakade USA stora förluster men det irakiska folket led också stora förluster.

USA bombade städerna från luften, dock tvangs USA dra sig ur och tillsatte Al-Maliki som fortsatte på samma sätt. Al-Maliki representerar Irans projekt. Därför införde han, förutom metoder som USA har lärt ut, också metoder som Iran lärt ut, nya metoder som var värre än t.o.m. USA:s. Under hela denna period var folket mot USA och mot förtrycket. Tidigare var metoderna USA-style, nu blev det Iran-style. Under hela denna tid när nationen/folket utsattes för hårt förtryck hade vi brevväxling med motståndsrörelsen.

Efter att USA verkställde sitt stopp för militära aktiviteter fortsatte Iraks armé arbetet med en offensiv, men motståndet såg dem som irakier. Det kändes svårt att vända vapnen mot dem, för de var ju irakier. Så under hela denna period (2011-2013) var motståndsmännen lugna och tysta, för att i stället utnyttja tiden till att organisera en kraftfull och bred rörelse med hundratusentals nya aktivister i Diyala, södra Irak och områdena runt Bagdad.

Al-Maliki använde tiden till att låta sina miliser fördriva sunnier från deras områden. Det finns statistik som visar att rensningen var framgångsrik, och det var miliser som gjorde det. Irans projekt baseras på etnisk rensning. På ett år drevs 20 000 sunnier ut ur områden runt Bagdad. Viktigt att påpeka är att alla irakier var utsatta för förtryck, inte bara sunnier. Mord, tortyr etc. mot oppositionella. Sex provinser var särskilt utsatta. Att det är frågan om en etnisk rensning har bekräftats av internationella NGO:s samt EU-parlamentsledamoten Struan Stevenson i en inlaga i EU-parlamentet. USA och all västmedia reagerade med total tystnad.

Revolutionen startade 25 februari 20011 som en följd av förtrycket med enorma demonstrationer i 16 av Iraks 18 provinser. Kurder, sunnier och shiiter deltog. Al-Maliki svarade med mord, arresteringar och slog ner upproret efter sex månader.

Tahrir-torget i Bagdad fylldes av tiotusentals demonstrerande människor. De krävde att regeringen Maliki avgick. Vi har bildbevis på att Iranska ledare var närvarande som inspektörer och beskådade det hela från höga byggnader. De bar militär uniform och hade skägg som är vanligt i Irans armé. Alla vi irakier vet att skägg inte är tillåtet i Iraks armé. Även deras ansikten och kläder avslöjade dem. Irans inblandning var uppenbar.

USA hade inga problem, de vill bara bli av med demonstrationerna. Men som det irakiska ordstävet säger: ”Så länge det finns eld under grytan fortsätter den koka”. Så länge det finns perser (i Irak) fortsätter revolutionen. Jag sade i ett uttalande att revolutionen kommer igen. Nu kom den igen, men inte i de 16 provinser jag talade om, bara i de 6 provinser där majoriteten av invånarna är sunnier; Anbar, Bagdad, Salahuddin, Diyala, Tàmim och Nineveh. Ni har absolut rätt att fråga varför inte i alla? Orsakerna är två:

1) I dessa sex provinser är förtrycket som hårdast, Maliki koncentrerar alla sina trupper där.

2) I de södra provinserna kan Iranlojala styrkor kontrollera befolkningen genom sina alltomfattande säkerhetstjänster där. Ett antal mord skedde på oppositionella, och de lyckades sätta skräck i befolkningen. I norra Irak kunde de två kurdpartierna stoppa folk från att gå ut och demonstrera.

Vill det irakiska folket en delning av landet, eller kommer det att enas?

– Irakierna vägrar en delning – både sunni, shia, kurder och araber. En del hävdar att en delning skulle minska förtrycket. Gjorde man idag en vetenskaplig opinionsundersökning skulle man troligen finna att en stor majoritet av folket är emot en delning av landet. USA är inte heller längre övertygat om en delning. En delning skulle betyda att södra delen blir Iransk. Och en kurdisk separation i norr skulle uppröra Turkiet. Iran som tidigare ville ha en delning, är inte heller intresserat längre, därför att nu vill de ha allt.

Hur organiserar motståndet sin väpnade kamp i dag? Vad hände med Al-Rashedeen-armén och alla de andra fraktionerna?

När amerikanerna gav sig av, avbröt motståndsgrupperna sina strider. Men när striderna började igen i Anbar i december 2013 gick kloka människor in i diskussionerna mellan fraktionernas ledare. De övertygade revolutionärerna om att inrätta ett antal militära råd ledda av äldre och erfarna officerare från Iraks gamla armè. Dessa militära råd fick benämningen ”The Military Councils for the Revolutionary Tribes”. Det finns nio stycken; i Anbar, Bagdad, Mosul, etc. Dessa råd organiserar rörelsen och operationerna. De gamla fraktionerna The Mujahedeen-army, Al-Rashedeen-army, 1920 Revolution Brigades arbetar nu under nya paraplyn och man ser inte deras gamla namn längre. Därför är organisationen nu mycket effektivare.

Amerikanerna arbetar dygnet runt för att de skall misslyckas. De gör allt för att hjälpa Maliki med vapen. De hindrar världens araber från att ge någon hjälp och likaledes internationella organisationer från sympatihandlingar.

Av samma orsaker som motståndet mot USA ockupation lyckades när vi gick genom svåra tider, av samma orsak kommer denna revolution trots oerhörda svårigheter att lyckas. Vi får inga finanser, inga leveranser av förnödenheter och ingen politisk uppbackning från något håll. Amerika försöker skapa samma situation nu som då. Nu finansierar de så kallade Al-Qaidagrupper, dessa betalda yrkesmördare, som vi tidigare lyckade bli av med, för att dölja och misskreditera den folkliga revolutionen. Och nu växer de igen upp som svampar ur jorden. Det blir som i Syrien, det finns bara Dàash (irakiernas namn på Al-Qaida). Samma gäng som i Syrien upprepar nu sina dåd i Irak.

Så ni menar att det är det traditionella uråldriga stamsystemet som enar folket i Irak, genom att länka samman sunniter, shiiter och kurder? Stamlojaliteten enar motståndet och besegrar ockupantens ”demokrati”?

Stammarna tillkännager att de vill ha oberoende och demokrati. Men USA vägrar. Om man frågar en irakier vad folket vill ha, är svaret: Vi vill ha en demokrati! Jag måste vara optimist. Jag hoppas Amerika blir mer rättvist. Nu behandlar de oss som icke-människor och virus som måste förstöras.

 

Läs också

Maj. General Mizher Al Qaissi, Official Spokesman for The General Military Council for Iarqi Revolutionaries.

AMSI statement on the expulsion of Iraqi Christians from the city of Mosul by ISIL

Iraqi Baath Party declares war on ISIS

  

Advertisements

Kommentarer inaktiverade.