Kategoriarkiv: Uncategorized

Från judisk marxist till svensk nationalist – videointervju med Lasse Wilhelmson

 

Kampen för det fria ordet (Diskussion med Lasse Wilhelmson om bl.a. J-frågan, kommentar av Peter Harold – Skrivarens blog

 

Annonser

Utdrag ur filmen: Det fria ordet – Fallet Lasse Wilhelmsson

Läs hela artikeln på News Voice

Recension av ”Ett porträtt med många historier – artiklar i urval på tvärs mot en ny världsordning, av Pia Hellertz

Recension av ”Ett porträtt med många historier – artiklar i urval  på tvärs mot en ny världsordning, av Pia Hellertz

Lasse Wilhelmson signerar sin nya bok på Bokmässan i Göteborg 28 september – 1 oktober 2017

lw-bokmc3a4ssan-2017

Besök VATTENKÄLLAN A03:58

Lasse Wilhelmson signerar sin nya bok Ett porträtt med många historier – Artiklar i urval på tvärs mot en ny världsordning. Den behandlar även den svenska nationens pågående sönderfall. Är han Sveriges mest kontroversiella författare idag?

Den svenska översättningen av Hellstorm, Nazi-Tysklands död 1944-1947, av Thomas Goodrich, med översättarens tillägg om Tysklands juridiska status efter kapitulationen till dags dato. Denna bok med sina personliga vittnesberättelser är den första i sitt slag som ger det tyska folket en röst i den historia som skrivits av segrarna i Andra världskriget. Kan även köpas på hellstorm.nu

Därutöver bjuder VATTENKÄLLAN på en spännande brygd av böcker med olika perspektiv.

Recension av ”Ett porträtt med många historier”, av Gunnar Thorell

Den intellektuelles uppgift är att vara ett samvete i sin tidsperiod – en spegel för sin krets, sitt folk, sin nation. Alla folk har ju sin ”bördshögfärd”, sin ”hybris”, sina lögner, som behövs punkteras med vissa mellanrum. Därför är det intressant när en person som Lasse Wilhelmsson 76 år gammal, med judisk släktbakgrund och många år inom den svenska vänster, bestämmer sig för att kritisera sitt fadershus.

Det är ju ingen brist på berättelser om judisk identitet, som offer, som hjältar – men sällan förekommer någon skildring av det Egna folkets mörka sida – i varje fall inte i Sverige. Vad som hänt när någon försökt sig på det är ett ohyggligt larm om ”antisemitism” och evig utstötning från offentligheten. Givetvis har det också drabbat Lasse Wilhelmsson. Sanningen att säga är det inte mycket med den påstådda ”antisemitismen” i hans bok – i varje fall om man med detta menar judehat.

Kanske ”Ett Porträtt med Många Historier” kommer att bli en till ”skandalbok” som läses i smyg, stoppas in i skåpet – men så småningom blir förstådd som en uppfriskande hädelse – en början på en sannare karaktärisering av makten?

De intellektuella som försörjer sig via media, kommer förstås inte att våga ta i den. Här avhandlas det man i Sverige helst inte ska låtsas känna till – de märkliga turerna kring 911, om Segrarmaktens krigspropaganda efter WW2, om marxismens rötter i den sionistiska filosofin, om det svenska kryperiet för främmande makt.

Vad LW främst beskriver är ett oproportionerligt judiskt inflytande inom massmedia och finansväsen – vilket inte har varit till fördel för en bredare befolkning.  Fakta som är svåra att motsäga.

Den samtida, judiskt-kristna, sionistiska eliten har via media ljugit för de nya krigen i Mellanöstern, samtidigt som de välkomnat den stora immigrationen från krigen. Något som politiskt sett splittrat nationerna, inte bara i Sverige. Man behöver överhuvudtaget inte hålla med LW om allt, det är en provokativ bok med en omisskännlig glöd, som gjord för att debattera kring.

Den är personligt hållen, om hans kontakter i vänstern – en vänster som numera tror sig kämpa för något gott, genom att förtala, censurera och till och med misshandla opponenter (vilket LW i rikt mått, fått känna på).

Är mest glad idag

Skrivet av Lasse Wilhelmson den 7 mars 2017

Ett mycket stilla snöande nu, i väntan på stormen? Skön värme från kakelugnen. Jobbigt att rota i alla gamla kartonger. Alltid fastnar man i något som man nästan glömt och då blir det försjunkenhet i minnen. Det är nog åldersrelaterat, som min förtjusande husdoktor lugnade mig med, när jag sökte för hjärtrusning och passade på att nämna en del småkrämpor. Ja, det är väl allting mellan födseln och döden, försökte jag. Jag är ju trots allt ett trekvartsekel gammal. Och att hjärtat hade hackat hävdade hon helt säkert berodde på förkylningen… Blodproven gav bara prima världen.

När hon sedan gav mig rådet att jag skulle ta på mig skjortan innan jag gick ut i korridoren, underförstått för att inte min vältränade överkropp skulle förvrida huvudet på de andra kvinnorna där, så kände jag att jag redan älskade henne. Vicken djävla höjdare. Att gå till doktorn i tron att ens sista stund är nära förestående och komma ut som en frisk Alphahanne.

Sätter på CD:n med Freddie Wadlings samlade sånger 1981-2016. ”Det kunde vara värre …” börjar det. Jepp, idag är en bra dag. Det inträffar inte så ofta, att jag är mest glad en dag. Konsten att kunna glädjas åt all skit, att kunna se den totala hopplösheten runt omkring sig, att orka ”lyfta från marken”, som Freddie fortsätter sjunga och vrida perspektivet så att det groteska väcker upp livsandarna och går övergår i glädje att inte för tillfället sitta i skiten, utan att kunna se den lite från ovan. Det gäller att ta vara på de tillfällena.

I går hade jag en strålande bra träning på gymmet och skrev kontrakt med nya mycket trevliga hyresgäster. Som många andra klarar jag mig inte på pensionen. Idag har jag just skickat ut material till de som har ”enskilda intressen” i renoveringsprojektet av en liten insjö på landstället – som jag håller i – och direkt fått flera vänliga och uppmuntrande svar. Ser också mycket fram emot en träff med yngsta dottern på lördag.

Har gjort en ”att göra lista”, vilket är ett bra knep. Skönt att kunna stryka punkt för punkt. Det fungerar bäst när man skall bjuda stort till bröllop eller 50 år och kan känna tillfredsställelsen av att till slut få förmånen och med alla goda intentioner i behåll, kunna stryka bort dem man gillar minst – av utrymmesskäl.

På landet åker av allt att döma en utländsk liga omkring med bil och släp och själ dygnet runt. Mest däck/hjul, maskiner och verktyg som står utomhus, men även inbrott. Det är upprorsstämning bland dem som är bofasta, men även vi sommargäster är oroliga. Själv vågar jag för närvarande inte åka dit och parkera bilen på den avlägsna parkeringen, inför risken att bli av med alla hjul. Polisen lär vara på G, men de släpper ju dem de får fast senast nästa dag och sedan fortsätter allt. Om det blir rättegång, lämnar de Sverige för tillfället. Att försöka förstå detta som en kulturelaterad försörjningsmetod, är nog bland det värsta man kan tänka. Man kan bli ”rasist” för mycket mindre …  Till exempel av att tro att det är zigenare, utan att helt säkert veta.

Blev förresten lite uthängd häromdagen i Expressen, som ”Förintelseförnekare” – igen – även om det var den smått legendariske barfotajournalisten i Granskning Sverige, alias Erik Johansson, som var huvudmålet (skrev ett litet brev till hans familj, se nedan). Naturligtvis citerar de inte något jag sagt eller skrivit själv, eller informerar om att jag har en judisk mor. Det finns ju risk för att det skulle kunna få en motsatt effekt. Den här gången blev jag dock mest uppiggad. Inte minst sedan en av mina allra bästa vänner skickade ett meddelande: JAG FÅR GRATULERA! Dom har inte glömt dig. Det du skrev i boken svider hårt…

Dessutom kan jag ju inte längre sjunka lägre. Rasist, antisemit, Nazist, konspirationsteoretiker, går ju inte på långa vägar uppemot att vara en FF. Visst är det lite roligt att man kan bli mest glad även av sådant. Jag säger som min gamle morfar alltid gjorde, när det var något han ogillade: ”Jag schiiiiter in i dom”. Han var analfabet och gårdfarihandlare och inte så bra på svenska. Jiddisch var hans modersmål, som är snarlikt tyska. Så han kunde prata med våra unga, av någon anledning, föräldralösa tyska hembiträden efter kriget. Bara en sådan sak, tänkt om det blev allmänt känt, då skulle ju folk kunna börja undra över både det ena och det andra …

Det gör mig riktigt upprymd att föreställa mig en expressenrubrik:

Förintelseförnekares morfar pratar jiddisch med familjens unga föräldralösa tyska hembiträden bara några år efter Förintelsen.

Och rent euforisk blir jag av att fantisera om fortsättningen…

”Blott en dag ett ögonblick i sänder …” sjunger nu Freddie Wadling. Så jag stannar där.

Och så blev det en liten historia som från början var ett något kortare mailsvar till en gammal förtjusande dam långt borta i ett gammalt torp, som jag fick kontakt med på en datingsight, aldrig har träffat och som nu nog börjar undra både det ena och det andra och kanske tänker att det är tur att det är långt borta.

Själv tänker jag att Sverige har blivit ett land där inte bara svenskarna är delade, utan även familjer, där media ljuger och hämningslöst förtalar och hänger ut de som mest vågar sätta sig på tvären mot deras ambition att fostra det svenska folket i sina uppdragsgivares intressen. Dessa avskum är inte journalister, de horar och är presstituerade. Må faen ta dem. Samtidigt verkar alltför många så kallade vanlig människor ha så svårt att förstå att samtliga problem vi nu ser eskalera in i olösbarhet, kokar ner till en enda sak, nämligen att antalet olagliga välfärdsmigranter från främmande kulturer är på tok för stort för att Sverige, svenskarna och svensk kultur skall kunna överleva. Och hela världen förundras över detta vansinne.

Nu sjunger Freddie ”Over The Rainbow” som skulle kunna vara en lovsång över alla olika raser/etniska grupper och deras kulturer om de bara inte blandas för snabbt och för mycket och får dväljas och utvecklas i den miljö som skapat dem. Han är magisk. När jag nu kollat igenom och redigerat texten ovan, är den sista låten avverkad. Den heter ”Levande begravd”. Frid över hans minne – och morfars.

Brev till ”Eriks” familj:

Jag vill gärna skicka en hälsning till ”Erik”/Fabian Fjällings hela familj. Jag har själv personlig erfarenhet av att bli uthängd i Media.

Ni har en pappa som ni bara skall vara stolta över. Han är både modig och ärlig och bryr sig om andra människor och vill att Sverige skall bli en bra plats att leva på. Det vet ni redan, eller hur? Håll ihop, var inte rädda för vad folk skall säga. Vi är många fler än ni kanske tror som tänker på er. Det värsta som kan hända när man blir uthängd i Media är att ens familj splittras. Snälla, låt det inte få ske. Låt inte de som vill er pappa illa få rätt. Man måste få tycka vad man vill och ställa frågor till dem som har makt utan att bli betraktad som en brottsling. Det får ni väl inom er egen familj, eller hur? Jag vet att ni har det jobbigt nu, men om ni stöttar varandra, så kommer ni att må mycket bättre och känna er starkare. Efter en tid kan ni se tillbaks på allt som hänt och känna er stolta tillsammans.

Med varmaste hälsningar

Lasse Wilhelmson

Granskning Sverige intervjuar Lasse Wilhelmson

Är fritt tänkande per definition bra?

Jag intervjuade för ett tag sedan Lasse Wilhelmsson i ovanstående intervju. Vi diskuterar allt möjligt och bland annat ”fritt tänkande”. Jag är inte säker på att fritt tänkande per definition är bra, och jag tycker kanske att kaoset i samhället idag till viss del ger mig rätt i denna min misstanke. Lasse har tydligen fått lite frågor om min inställning till begränsat tänkande från sina läsare och lyssnare och jag publicerar här hans fråga och mitt svar för även min lilla läsarskara:

Det är många som hört av sig om intervjun och alla tycker det är märkligt att du förespråkar tankekontroll. Jag skrev ju till dig och i min egen kommentar till utskicket av intervjun att tankens frihet inte är detsamma som handlingars frihet. Att människans tänkande befrias är ju en förutsättning för att hennes handlingar skall kunna begränsas på ett ”vettigt” sätt i en samhällelig moral. Har du helt enkelt tänkt oklart där, eller hur menar du?

Om du skriver ett svar så kan jag skicka ut det på min sändlista. (Det blev i stället på denna blogg, LW:s anm).

mvh

lasse w

Mitt svar:

Hej Lasse,

Jag vet inte vad som är rätt och fel. Jag bara ser att frihet nog kan definieras på lite olika sätt och att något som sägs vara frihet inte nödvändigtvis är bra. Vad är en ”vettig” begränsning av människors handlingar och varför skulle den fria tanken vara en förutsättning för detta? Samhället idag går mot omedelbar behovsuppfyllelse i de flesta avseenden. Vill du ha något – köp det (gärna för lånade pengar), vill du göra något – gör det. Denna typ av frihet leder till att man blir slav under sina egna drifter, vilket i sin tur är något etablissemanget gärna ser för massorna. Det leder till en lättstyrd identitetslös befolkning som uttrycker sin personliga identitet genom sina konsumtionsmönster…. man blir slav under pengar/mode/trender som alla är ”idéer” etablissemanget matar oss med via massmedia.

Extrem liberalism är uppenbart inte bra; var går då gränsen? Kan en bra idé vara bra om de skall följas enbart med begränsningar? Då är det ju inte längre Liberalism. Jag blir faktiskt mer och mer övertygad om att dessa idéer om tankens frihet är något som inte är bra. Jag tror det är ett spratt som spelats västvärldens kristna befolkning; att vi skall vara fria i tanken och göra uppror mot all form av auktoritet. Auktoritetstro är inte dåligt per definition. Föräldrar utövar auktoritet över sina barn för barnens bästa, men även denna form av auktoritet är ju idag ifrågasatt genom bland annat skolans normkritiska fostran. John Robison skrev boken ”Proofs of a Conspiracy” år 1795 där han förutsåg vad som kommer hända med västvärlden efter att franska revolutionen ”avsatte” kyrkan som det moraliska och etiska rättesnöret. Han beskrev kaoset i Sverige av idag över 200 år innan det bröt ut på allvar.

Vi i västvärlden kunde stå emot både Islam och Judaiseringen på den tiden då vi hade tydliga kristna doktriner att följa. Dessa tydliga doktriner har raderats från vårt medvetande genom att kyrka förlorat sitt inflytande. Vi är idag ideologiskt försvarslösa mot korkade doktriner så som Islam och Judendom. De flesta framgångsrika samhällen har haft ganska, eller väldigt stark auktoritetstro.

Detta generella uppror som vi idag gör emot auktoritet leder till västvärldens totala sönderfall. Man kan faktiskt dra en parallell till skapelseberättelsen: Adam och Eva åt av kunskapens träd då de ville själva kunna avgöra vad som är gott och vad som är ont. De ville inte lita på att Gud instruerade dem om vad som är bra och dåligt. De gjorde uppror mot den enda auktoritet de hade. På grund av detta fick de lämna paradiset. Detta är vad vi sysslar med idag. Frimurartankar och judaiseringen är det som gör att vi själva vill avgöra vad som är bra och dåligt i stället för att lita på en auktoritet. Den ultimata auktoriteten är den som skapat oss och den världsliga auktoritet som inte erkänner att den står under sin egen skapares auktoritet är inte legitim.

Det hela kokar så att säga ner till: Finns Gud?

Om svaret är ja så är vi definitivt på väg åt fel håll idag; vi är på väg bort från Gud. Är svaret nej…. ja då finns det väl inget rätt och fel…. då är väl en samhällsriktning lika bra som någon annan och vill folk ha sex med sin döda maka så kan vi väl inte döma dem för det… om Gud inte finns så finns heller inte något som är objektiv rätt och sant. Då kan alla avgöra för sig själva vad som är rätt för dem. De kan vara helt fria i tanken och ingen som är fri i tanken kan tala om för någon annan att det de gör eller tänker är fel. Vad som är rätt för dig är inte nödvändigtvis rätt för någon annan i en värld med helt fritt tänkande.

Det finns dessutom logiska filosofiska bevis för att Gud finns. Sedan vilken religion som är den rätta för att ge Gud det erkännande han förtjänar är en annan fråga. Men även Islam anser att den som inte på något sätt erkänner att det finns en Gud står endast marginellt över boskap i värde. Anser man att Gud inte finns så blir ens primära syfte här i livet att uppfylla sina behov och drifter, och då skiljer vi oss inte speciellt mycket från djuren.

Slutligen:

Jag säger inte att jag vet att Gud finns. Jag säger att för mig är Guds existens den mest logiska förklaringen till min egen och universums existens. Den som inte anser att Gud finns, ser ett större mirakel i sin egen existens än det mirakel att Gud existerar. Jag tror på den lägre nivån av mirakel… att Gud finns.

Ta till exempel uppkomsten av liv:

Vi skall alltså tro på den ”vetenskapliga” förklaringen att liv uppstår spontant av en slump om förutsättningarna bara finns. Well förutsättningarna finns här på jorden. Såvitt jag vet så har man inte kunnat observera spontanuppkomst av liv någon stans på något sätt här på jorden. Man kan heller inte  lyckats reverse engineer liv. Ta den absolut enklaste livsformen du kan tänka dig, ge alla vetenskapsmän i världen uppgiften att ur livsformens beståndsdelar skapa en kopia av den livsform som faktiskt finns. De kommer inte att lyckas, och ändå skall vi tro att om vi lägger alla dessa beståndsdelar i en behållare och väntar så kommer någon gång i  tiden liv att uppstå spontant. Jag skulle säga att detta är ett ganska ovetenskapligt sätt att förhålla sig till förekomsten av liv. Alla världens vetenskapsmäns gemensamma ansträngningar ger ett sämre resultat än vad slumpen, med hjälp av tiden, gör … om så vore fallet så tycker jag vi helt skall sluta forska på saker och bara vänta på att slumpen fixar det vi vill ha fixat. Det blev lite mer än bara fria tankar, men så blir det när man tänker fritt på mitt sätt :o)

mvh

Erik

Här fortsätter diskussionen mellan Lasse Wilhelmson och Fabian Fjälling (Erik)

Avslutningen av mailväxling om ”skändning av djur”:

Hej igen,

Så är du för att hästvåldtäkt skall vara förbjudet eller ej?

Är det alltså ok att tänka på sex med hästar men inte att ha sex med hästar enligt din moral? Vad lagarna säger är en annan sak. Lagar speglar idealt den moraluppfattning som råder anser jag. Om lagar inte speglar den allmänna moral/rätts uppfattningen så kommer de med tiden förändras (i en demokrati utan hjärntvätt).

Vad jag kommer ihåg pratade du om en ”vettig” begränsning av handlingarna … var kommer denna ”vettighet” från och har man gått över gränsen för vettigt om man tänker på att ha sex med hästar eller bara om man verkligen har sex med hästar?

Som du säkert förstår så anser jag att katolsk uppfattning är mycket mer klar med vad som gäller än din ”vettiga” uppfattning. Jag är dock redo att lyssna på dina argument  och är intresserad av dem då jag tycker att du är en reflekterande människa och jag anser att det krävs en hel del av en jude för att ”lämna det judiska bakom sig”. Kärnfrågan för mig är: Var hamnar en jude som inser att det judiska är skadligt om han inte hamnar hos Kristus?

mvh

Fabian

 

Hej tillbaks

Först undrar jag varför du och inte jag verkar ha ett behov av att placera in ”den andre” i en  box (mig som liberal, LW:s anm)? För mig är detta ett typiskt judiskt/judaiserat beteende.

Ja, jag anser att tankens frihet är en förutsättning för att vi skall kunna utveckla, välja och eller förstå en allmän moral som begränsar fria handlingar på ett för mänsklighetens fortlevnad gynnsamt och för allt levande respektfullt sätt.I nästa stadium av mänsklighetens utveckling kan det kollektiva medvetandet komma att fungera som en moderator för handlingar som är gynnsamma för mänskligheten. Jag tror att detta handlar om ungefär detsamma som en del religiösa kallar för Guds ord, men mer evolutionärt. Tills dess behövs nog en kristen moraluppfattning och någon form av världsliga lagar.

Jag håller fortfarande (!) i huvudsak med dig i din syn på mänsklig sexualitet, även om jag gärna ser att man efter perioden som barnalstrare och frånskild, kan få fortsätta med denna understundom berikande form av mänsklig aktivitet

Ja, jag är emot all mänsklig sexualitet som är svår att förena med respekt och vördnad för allt liv, inklusive både hästar och människor.

Slutligen erkänner jag gärna att jag inte är helt klar över den något diffusa gränsdragningen mellan den andlighet som jag anser mig ha utvecklat på äldre dagar och den tro som en del kristna har. Det kanske helt enkelt handlar om att en del människor föredrar att få svar på alla livsgåtor, medan andra föredrar att ständigt själva få utforska dem …

mvh
lasse w

Fortsättning följer?