Så kapas den fria tanken, videoföreläsning i april 2018, del 1 och del 2

Del 1:

Del 2:

 

Annonser

Från judisk marxist till svensk nationalist – videointervju med Lasse Wilhelmson

 

Kampen för det fria ordet (Diskussion med Lasse Wilhelmson om bl.a. J-frågan, kommentar av Peter Harold – Skrivarens blog

 

Utdrag ur filmen: Det fria ordet – Fallet Lasse Wilhelmsson

Läs hela artikeln på News Voice

Recension av ”Ett porträtt med många historier – artiklar i urval på tvärs mot en ny världsordning, av Pia Hellertz

Recension av ”Ett porträtt med många historier – artiklar i urval  på tvärs mot en ny världsordning, av Pia Hellertz

Lasse Wilhelmson signerar sin nya bok på Bokmässan i Göteborg 28 september – 1 oktober 2017

Besök VATTENKÄLLAN A03:58

Lasse Wilhelmson signerar sin nya bok Ett porträtt med många historier – Artiklar i urval på tvärs mot en ny världsordning. Den behandlar även den svenska nationens pågående sönderfall. Är han Sveriges mest kontroversiella författare idag?

Den svenska översättningen av Hellstorm, Nazi-Tysklands död 1944-1947, av Thomas Goodrich, med översättarens tillägg om Tysklands juridiska status efter kapitulationen till dags dato. Denna bok med sina personliga vittnesberättelser är den första i sitt slag som ger det tyska folket en röst i den historia som skrivits av segrarna i Andra världskriget. Kan även köpas på hellstorm.nu

Därutöver bjuder VATTENKÄLLAN på en spännande brygd av böcker med olika perspektiv.

Recension av ”Ett porträtt med många historier”, av Gunnar Thorell

Den intellektuelles uppgift är att vara ett samvete i sin tidsperiod – en spegel för sin krets, sitt folk, sin nation. Alla folk har ju sin ”bördshögfärd”, sin ”hybris”, sina lögner, som behövs punkteras med vissa mellanrum. Därför är det intressant när en person som Lasse Wilhelmsson 76 år gammal, med judisk släktbakgrund och många år inom den svenska vänster, bestämmer sig för att kritisera sitt fadershus.

Det är ju ingen brist på berättelser om judisk identitet, som offer, som hjältar – men sällan förekommer någon skildring av det Egna folkets mörka sida – i varje fall inte i Sverige. Vad som hänt när någon försökt sig på det är ett ohyggligt larm om ”antisemitism” och evig utstötning från offentligheten. Givetvis har det också drabbat Lasse Wilhelmsson. Sanningen att säga är det inte mycket med den påstådda ”antisemitismen” i hans bok – i varje fall om man med detta menar judehat.

Kanske ”Ett Porträtt med Många Historier” kommer att bli en till ”skandalbok” som läses i smyg, stoppas in i skåpet – men så småningom blir förstådd som en uppfriskande hädelse – en början på en sannare karaktärisering av makten?

De intellektuella som försörjer sig via media, kommer förstås inte att våga ta i den. Här avhandlas det man i Sverige helst inte ska låtsas känna till – de märkliga turerna kring 911, om Segrarmaktens krigspropaganda efter WW2, om marxismens rötter i den sionistiska filosofin, om det svenska kryperiet för främmande makt.

Vad LW främst beskriver är ett oproportionerligt judiskt inflytande inom massmedia och finansväsen – vilket inte har varit till fördel för en bredare befolkning.  Fakta som är svåra att motsäga.

Den samtida, judiskt-kristna, sionistiska eliten har via media ljugit för de nya krigen i Mellanöstern, samtidigt som de välkomnat den stora immigrationen från krigen. Något som politiskt sett splittrat nationerna, inte bara i Sverige. Man behöver överhuvudtaget inte hålla med LW om allt, det är en provokativ bok med en omisskännlig glöd, som gjord för att debattera kring.

Den är personligt hållen, om hans kontakter i vänstern – en vänster som numera tror sig kämpa för något gott, genom att förtala, censurera och till och med misshandla opponenter (vilket LW i rikt mått, fått känna på).

Är mest glad idag

Skrivet av Lasse Wilhelmson den 7 mars 2017

Ett mycket stilla snöande nu, i väntan på stormen? Skön värme från kakelugnen. Jobbigt att rota i alla gamla kartonger. Alltid fastnar man i något som man nästan glömt och då blir det försjunkenhet i minnen. Det är nog åldersrelaterat, som min förtjusande husdoktor lugnade mig med, när jag sökte för hjärtrusning och passade på att nämna en del småkrämpor. Ja, det är väl allting mellan födseln och döden, försökte jag. Jag är ju trots allt ett trekvartsekel gammal. Och att hjärtat hade hackat hävdade hon helt säkert berodde på förkylningen… Blodproven gav bara prima världen.

När hon sedan gav mig rådet att jag skulle ta på mig skjortan innan jag gick ut i korridoren, underförstått för att inte min vältränade överkropp skulle förvrida huvudet på de andra kvinnorna där, så kände jag att jag redan älskade henne. Vicken djävla höjdare. Att gå till doktorn i tron att ens sista stund är nära förestående och komma ut som en frisk Alphahanne.

Sätter på CD:n med Freddie Wadlings samlade sånger 1981-2016. ”Det kunde vara värre …” börjar det. Jepp, idag är en bra dag. Det inträffar inte så ofta, att jag är mest glad en dag. Konsten att kunna glädjas åt all skit, att kunna se den totala hopplösheten runt omkring sig, att orka ”lyfta från marken”, som Freddie fortsätter sjunga och vrida perspektivet så att det groteska väcker upp livsandarna och går övergår i glädje att inte för tillfället sitta i skiten, utan att kunna se den lite från ovan. Det gäller att ta vara på de tillfällena.

I går hade jag en strålande bra träning på gymmet och skrev kontrakt med nya mycket trevliga hyresgäster. Som många andra klarar jag mig inte på pensionen. Idag har jag just skickat ut material till de som har ”enskilda intressen” i renoveringsprojektet av en liten insjö på landstället – som jag håller i – och direkt fått flera vänliga och uppmuntrande svar. Ser också mycket fram emot en träff med yngsta dottern på lördag.

Har gjort en ”att göra lista”, vilket är ett bra knep. Skönt att kunna stryka punkt för punkt. Det fungerar bäst när man skall bjuda stort till bröllop eller 50 år och kan känna tillfredsställelsen av att till slut få förmånen och med alla goda intentioner i behåll, kunna stryka bort dem man gillar minst – av utrymmesskäl.

På landet åker av allt att döma en utländsk liga omkring med bil och släp och själ dygnet runt. Mest däck/hjul, maskiner och verktyg som står utomhus, men även inbrott. Det är upprorsstämning bland dem som är bofasta, men även vi sommargäster är oroliga. Själv vågar jag för närvarande inte åka dit och parkera bilen på den avlägsna parkeringen, inför risken att bli av med alla hjul. Polisen lär vara på G, men de släpper ju dem de får fast senast nästa dag och sedan fortsätter allt. Om det blir rättegång, lämnar de Sverige för tillfället. Att försöka förstå detta som en kulturelaterad försörjningsmetod, är nog bland det värsta man kan tänka. Man kan bli ”rasist” för mycket mindre …  Till exempel av att tro att det är zigenare, utan att helt säkert veta.

Blev förresten lite uthängd häromdagen i Expressen, som ”Förintelseförnekare” – igen – även om det var den smått legendariske barfotajournalisten i Granskning Sverige, alias Erik Johansson, som var huvudmålet (skrev ett litet brev till hans familj, se nedan). Naturligtvis citerar de inte något jag sagt eller skrivit själv, eller informerar om att jag har en judisk mor. Det finns ju risk för att det skulle kunna få en motsatt effekt. Den här gången blev jag dock mest uppiggad. Inte minst sedan en av mina allra bästa vänner skickade ett meddelande: JAG FÅR GRATULERA! Dom har inte glömt dig. Det du skrev i boken svider hårt…

Dessutom kan jag ju inte längre sjunka lägre. Rasist, antisemit, Nazist, konspirationsteoretiker, går ju inte på långa vägar uppemot att vara en FF. Visst är det lite roligt att man kan bli mest glad även av sådant. Jag säger som min gamle morfar alltid gjorde, när det var något han ogillade: ”Jag schiiiiter in i dom”. Han var analfabet och gårdfarihandlare och inte så bra på svenska. Jiddisch var hans modersmål, som är snarlikt tyska. Så han kunde prata med våra unga, av någon anledning, föräldralösa tyska hembiträden efter kriget. Bara en sådan sak, tänkt om det blev allmänt känt, då skulle ju folk kunna börja undra över både det ena och det andra …

Det gör mig riktigt upprymd att föreställa mig en expressenrubrik:

Förintelseförnekares morfar pratar jiddisch med familjens unga föräldralösa tyska hembiträden bara några år efter Förintelsen.

Och rent euforisk blir jag av att fantisera om fortsättningen…

”Blott en dag ett ögonblick i sänder …” sjunger nu Freddie Wadling. Så jag stannar där.

Och så blev det en liten historia som från början var ett något kortare mailsvar till en gammal förtjusande dam långt borta i ett gammalt torp, som jag fick kontakt med på en datingsight, aldrig har träffat och som nu nog börjar undra både det ena och det andra och kanske tänker att det är tur att det är långt borta.

Själv tänker jag att Sverige har blivit ett land där inte bara svenskarna är delade, utan även familjer, där media ljuger och hämningslöst förtalar och hänger ut de som mest vågar sätta sig på tvären mot deras ambition att fostra det svenska folket i sina uppdragsgivares intressen. Dessa avskum är inte journalister, de horar och är presstituerade. Må faen ta dem. Samtidigt verkar alltför många så kallade vanlig människor ha så svårt att förstå att samtliga problem vi nu ser eskalera in i olösbarhet, kokar ner till en enda sak, nämligen att antalet olagliga välfärdsmigranter från främmande kulturer är på tok för stort för att Sverige, svenskarna och svensk kultur skall kunna överleva. Och hela världen förundras över detta vansinne.

Nu sjunger Freddie ”Over The Rainbow” som skulle kunna vara en lovsång över alla olika raser/etniska grupper och deras kulturer om de bara inte blandas för snabbt och för mycket och får dväljas och utvecklas i den miljö som skapat dem. Han är magisk. När jag nu kollat igenom och redigerat texten ovan, är den sista låten avverkad. Den heter ”Levande begravd”. Frid över hans minne – och morfars.

Brev till ”Eriks” familj:

Jag vill gärna skicka en hälsning till ”Erik”/Fabian Fjällings hela familj. Jag har själv personlig erfarenhet av att bli uthängd i Media.

Ni har en pappa som ni bara skall vara stolta över. Han är både modig och ärlig och bryr sig om andra människor och vill att Sverige skall bli en bra plats att leva på. Det vet ni redan, eller hur? Håll ihop, var inte rädda för vad folk skall säga. Vi är många fler än ni kanske tror som tänker på er. Det värsta som kan hända när man blir uthängd i Media är att ens familj splittras. Snälla, låt det inte få ske. Låt inte de som vill er pappa illa få rätt. Man måste få tycka vad man vill och ställa frågor till dem som har makt utan att bli betraktad som en brottsling. Det får ni väl inom er egen familj, eller hur? Jag vet att ni har det jobbigt nu, men om ni stöttar varandra, så kommer ni att må mycket bättre och känna er starkare. Efter en tid kan ni se tillbaks på allt som hänt och känna er stolta tillsammans.

Med varmaste hälsningar

Lasse Wilhelmson