Vad är sionismen?

– dess utveckling och roll under de senaste 150 åren

Skrivet av Lasse Wilhelmson

Dees-cartoon-—-Tentacles-of-power1-300x266Sionismen är enligt sina egna förgrundsfigurer en religiös/politisk rörelse med målet att skapa en socialistisk modellstat för judar i landet Palestina där berget Sion finns. Den har sina rötter i judendomen och utvecklades till att även bli en politisk rörelse i mitten av 1800-talet av Moses Hess, som var Karl Marx mentor in i socialismen. Hess kallades för kommunistrabbinen och lade med boken Rom och Jerusalem 1862 grunden för sionismen. Han skrev dessförinnan de första kommunistiska principtexterna Socialism and Communism 1843, A Communist Credo: Questions and Answeres, 1846 och Consequences of a Revolution of the Proletariat 1847 och biträdde följdriktigt Marx och Engels i arbetet med Kommunistiska manifestet 1848, men också om religionens roll (1).

Theodor Hertzl, som brukar kallas för sionismens officielle grundare, planerade koloniseringen av Palestina i den mera praktiskt inriktade boken Den judiska staten 1896, som antogs av den första sionistkongressen 1897. Han beskrev Hess´ bok Rom och Jerusalem som den bok som säger allt som behöver sägas om sionismen. I sionismen sammanförs ”ras”, folk, nation och utvaldhet, till en nationell socialism i kolonial tappning synonymt med ”lebensraum” och ”blut und boden”. Senare skapades den tyska nationalsocialismen med liknande ideologiska beståndsdelar och med olika  praktiska konsekvenser. Nazismen är tyskarnas nationalsocialism och sionismen är judarnas.

”Jag tror, liksom Hitler, på idén om blodets makt.”

Så skriver Chaim Nachman Bialik i ”The Present Hour” (1934). I Israel betraktas han som nationalskald.

Det kan diskuteras i vilken utsträckning som nazismen var ett svar på bolsjevismen eller baksidan på det sionistiska myntet.

Genom Balfourdeklarationen som undertecknades 1917 av Englands utrikesminister och  lord Rotchild skapades förutsättningarna för att ge den judiska gruppen en nationell identitet i landet Palestina genom en judisk stat i enlighet med sionismens kortsiktiga mål. England lovade bort ett land som ägdes av andra till en tredje part i utbyte mot att den judiska maffian på Wall Street dels bidrog till finanisieringen av Englands militära insatser i Första världskriget, dels drog in USA i kriget på Englands sida mot Tyskland. Den klassiska föreläsningen av Benjamin H. Freedman 1961, bör särskilt nämnas i detta sammanhang.

Från början hade sionismen klent stöd bland judarna i Europa, men även bland judar i tyska koncentrationsläger under Andra världskriget. I samarbete mellan judiska sionister och tyska nazister styrdes dock den panikartade utvandringen av judar från Tyskland till Palestina, genom blockering av en mera omfattande utvandring till andra länder. Detta skedde genom en överenskommelse mellan World Zionist Organisation  och Tyskland i det så kallade Transfer Agreement 1933. Dessförinnan hade världsjudendomen förklarat krig mot Tyskland i form av en världsomspännande ekonomisk bojkott. Sionismen hade dock långt tidigare som en del i den europeiska kolonialismen väglett judarna i koloniseringen av Palestina från slutet av 1800-talet. Politiskt fick sionismen sitt stora genombrott efter Andra världskriget genom utropandet av den judiska staten Israel 1948.

Östeuropeiska judiska marxister under ledning av Israels landsfader Ben Gurion, som ansåg sig själv vara bolsjevik, kom att spela en avgörande roll i koloniseringen. De socialistiska kibbutzerna, där endast judar får vara medlemmar, lade de grunden för markstölden och den etniska rensningen av cirka 750 000 palestinier i Al Nakba 1948 (den stora katastrofen). Dessa palestinier och deras avkomma lever fortfarande i flyktingläger eller i exil och förvägras sin av FN beslutade rätt att återvända. Fördrivningen utfördes av den judiska armén Haganah, tillsammans med de judiska fascisterna i terrorligorna Stern och Irgun grundade av Zeéw Jabotinsky, som samarbetade med Benito Mussolini. Sternligan mördade samma år Folke Bernadotte som var FN-sändebud och medlare till förmån för FN:s förslag till delningsplan (2).

Det var dock först efter 6-dagarskriget 1967 som sionismen (post-sionismen) kom att bli en betydade kraft i USA, genom det judiska inflytandet inom bankväsendet, massmedia, filmindustrin, den akademiska världen och den judiska lobbyorganisationen AIPAC, samt den nykonservativa rörelsens (neocons) inflytande över USA:s utrikespolitik och de nykoloniala krigen i Afghanistan och Irak. Leo Strauss blev den ideologiska förgrundsgestalten för neocons i USA som består av en allians mellan judiska och kristna sionister, samt nyliberala konservativa. En slags högersionism som har stora likheter med Jabotinskys i Palestina. Men den statsbärande sionismen i dagens USA har också rötter hos trotskyister som liksom Ben Gurion i Palestina var bolsjeviker. Sovjetunionen var mycket drivande i arbetet med att få FN att uppta Israel som medlem. I vilken utsträckning det var för att stärka sitt inflytande bland kommunisterna i USA, där judarna var dominerande, eller ett avgörande uttryck för Sovjetunionen som en socialimperialistisk stat, kan diskuteras.

De flesta religiösa judiska församlingar i världen ser idag sionismen som en positiv utveckling av judendomen (3).  Men några mindre grupper av ortodoxa judar – såsom Neturei Karta – anser att sionismen är oförenlig med judendomen, eftersom tillskapandet av den judiska staten bara kan vara ett verk av gud och inte av människor som skett med Israel. Den kristna sionismen har ett stort stöd i det amerikanska bibelbältet, men även i kristna församlingar som Livets Ord och Pingströrelsen i till exempel Sverige. Den är omfattande numerärt, men underordnar sig den judiska sionismen i dess stöd av en judisk stat i Sion, där judarna framledes dock förutsätts bli kristnade (4).

I dag har sionismen utvecklats till den dominerande ideologin inom västvärlden och är den viktigaste uttrycksformen för den angloamerikanska imperialismen, som gick in i ett nytt stadium genom ”Project for a New American Century”. Terrordådet 911 blev dess avstamp. En ”outside/inside false flag”, med övertydlig israelisk anknytning, även kallad ett nytt Pearl Harbor.

Sionismen används för att kontrollera människors tänkande genom begränsningar av yttrande- och tryckfriheten och för att motivera de nykoloniala krigen som har sin udd riktad mot islam. Detta sker genom att den officiella bilden av ”Förintelsen” framställs som en exklusiv judisk företeelse, vilken behandlas som en religion vars ifrågasättande är tabubelagd och straffbar. I många länder är idag kritiska forskare fängslade för detta åsiktsbrott. Inom EU utvecklas även det ekonomiska och militära samarbetet med Israel. I och med detta har även den judiska makten blivit mer synlig (5).

Den nya Hitler är alla statschefer som ogillas. Han påstods finnas i Iran som sägs hota Israel med ”Förintelse” med kärnvapen som hon men inte han har. Kritik av Israels politik och dess inflytande i USA:s utrikespolitik kallas för ”antisemitism”. Ifrågasättandet av delar i den officiella bilden – 6 miljoner judar  dödade i gaskamrar  – kallas för ”Förintelseförnekelse” och kritik av den judiska maffians dominans inom makteliten främst på Wall Street och i den amerikanska centralbanken Federal Reserv kallas för ”rasistiska konspirationsteorier”. Ett omfattande arbete pågår i USA och EU för att ytterligare begränsa och straffbelägga sådan kritik. När de gäller de närmare detaljerna om Hitlers krigsbrott mot olika folkgrupper, inklusive judar, bör detta rimligen i första hand diskuteras historiska forskare emellan, på samma sätt som för närvarande sker när det gäller Stalins brott i samband med den stora hungerkatastrofen i Ukraina på 1930-talet.

I Sverige spelar organisationer som EXPO, AFA och Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA) en viktig roll som frontorganisationer till den statliga myndigheten Forum för levande historia (FFLH) i dess försvar av den judiska staten och sionistiska ideologiproduktion. FFLH, häxprocessen och domen mot Ahmed Rami är några tydliga uttryck för sionismens inflytande inom den svenska statsapparaten. Schibsteds och Bonniers inflytande över media är motsvarigheten inom det privata näringslivet. Sverigedemokraterna (SD) är idag det mest israelvänliga politiska partiet och följdriktigt det som mest aggressivt angriper islam.

Att sprida information om sionismens destruktiva inverkan på mänskligheten i dagens värld och i Sverige är främst en ideologisk kamp mot kontroll och manipulation av människors tänkande. I synnerhet som sionismen knappast existerar i den offentliga diskussionen. Detta är en effekt av att medlen för produktion av kultur och ideologi i stor utsträckning ägs eller influeras av sionistiska intressen.

Den tungt kärnvapenbestyckade rasistiska judiska bosättarstaten Israel är idag det största hotet mot fred i världen genom sitt inflytande i Västvärlden och sionismen är det största hotet mot mänskligheten, inklusive merparten av alla judar. Sionismen används av makteliten i dess strävan mot en ny världsordning med en enda Storebrorsstat och ständiga konflikter och krig mellan olika religiösa, etniska och kulturella grupper i upplösta nationalstater. I detta perspektiv är Israel världens huvudstad och palestinierna världens förtryckta folk. Därför är sionismen farlig och måste bekämpas.

Den Anglosionistiska maktelitens senaste skapelse ISIS/IS som exploderat under det senaste året behandlas i en särskild artikel som undertecknad skrev efter en reportageresa i Mellanöstern våren 2014.

————————————

1.  Det bör understrykas att även om sionismen är ett nationellt socialistiskt projekt för judar, medan marxismen är ett internationellt socialistiskt projekt för alla, så kan båda betraktas som judiska projekt, liksom neocons, på grund av judarnas dominerande och ledande ställning inom dessa projekt. Karl Marx var inte sionist, men likväl var Moses Hess hans personliga ersättare på Internationalens möten 1868-9, det vill säga 6 år efter det att han skrivit sionismens Magnum Opus: Rom och Jerusalem.

2. Marxismen och sionismen kan ses som kompletterande överlevnadsprojekt för den judiska gruppen i Europa under 100 år från mitten av 1800-talet till mitten av 1900-talet – en dubbelsidig stamstrategi. Sionismen skapade förutsättningarna för en nation för den judiska gruppen samtidigt som marxismen försvagade alla andra nationer genom sin internationalism. Oavsett om detta kom till stånd helt intuitivt, initierades som en konspiration från Frimurarna, eller var två frön planterade av Moses Hess, eller var en kombination av dessa och andra faktorer, så blev det konkreta resultatet att judarna som grupp stärktes. Så till den milda grad att inte ens Hitlers och Stalins försök att bryta dess inflytande lyckades. Detta kan vi i dag se frukten av i den judiska makten framförallt i Väst och i postsionismens roll för de nykoloniala krigen. Att merparten av alla judar utnyttjas av den sionistiska makteliten förändrar inte detta faktum.

3. Dagens religiösa judiska församlingar, till exempel i Sverige, anser att den som är född av en judisk mor, inte tillhör någon annan religion, eller konverterat till judendomen, är i religiöst avseende jude. Många som anser sig vara judar ser dock sig själva som sekulära. Att vara jude är idag därför i första hand en fråga om att omfatta en identitet som är förbunden med den judiska staten och ”Förintelsen”, eller i förekommande fall religiös övertygelse. Varje enskild jude kan välja att inte vara jude.

4. Judendom, judisk mentalitet och sionism är begrepp som har flytande gränser sinsemellan och är sammanflätade, men de måste också hållas isär. Detta beroende på olika uppfattningar bland religiösa judar om sionismen, samt att judisk mentalitet och sionism omfattas av fler icke-judar än judar. Modern forskning har visat att judarna varken är en etnisk enhetlig grupp eller ett folk i vanlig mening, utan snarare en utspridd grupp som hålls samman av en gemensam stammentalitet och religiösa regler (Halakha) för hur man skall förhålla sig till icke-judar (gojim), som härvidlag inte betraktas som riktiga människor.

5. Det judiska ägarinflytandet över ideologiproduktionen och det centrala bankväsendet har nu lett till att det främsta uttrycket för judisk makt är möjligheten att förhindra en diskussion om detsamma. Det bör nämnas att det finns andra än de som kallar sig judar i världens maktelit, men det förminskar inte den judiska maktens styrka. Det bör också nämnas att vi idag har sett ett skifte i det stora schackspelet om den nya världsordningen, genom uppgörelsen om Irans atomprogram, samt den senaste massakern på civila i Gaza och att detta har isolerat den Judiska staten. Man kan undra om detta skifte kommer att leda till en fredligare värld, eller om det endast är en delvis ny strategi hos makteliten i dess arbete för en ny världsordning. Den som ser får leva …

Några centrala böcker:

Hess, Moses. ”The Holy History of Mankindand Other Writings”, ed. by Shlomo Avineri. Cambridge University Press, 2005

Shahak, Israel. ”Judisk historia, judisk religion – tyngden av tretusen år”, Foinix Förlag, 1996

Sand, Shlomo. ”The Invention of the Jewish People”, Verso Books, 2009

Slezkine, Yuri. ”The Jewish Century”, Princeton University Press, 2004

Felton, Greg, ”The Host and the Parasite”, Dandelion Books, 2007

Atzmon, Gilad. ”The Wandering Who?”, Zero Books,2011

Läs också: Vi som visste allt – en betraktelse över en bok om 68-rörelsen

Slutord: Denna artikel är ett försök att kortfattat och någorlunda enkelt reda ut vad sionismen är och en del frågor som kan relateras till densamma – från Moses Hess till dags dato. Självklart finns mycket att tillägga, främst rörande de ideologiska effekterna av Frankfurtskolans politiska korrekthet och massmigrationen till Europa. Men missa inte länkarna. Jag tar gärna emot synpunkter på detta inför nästa uppgradering.

Se även Zionist perversion of history threatens world peace

Senaste uppdatering: Augusti 05, 2014

Annonser