FFLH och det selektiva seendet

Även på Sourze.

Skrivet av Lasse Wilhelmson

Den statliga myndigheten Forum för levande historia (FFLH) har nu beslutat att korrigera sin av JO klandrade utställning På middag med Pol Pot. Dess chef Eskil Frank motiverar detta i SvD den 7 december 2010 med artikeln Vi tar till oss av JO:s kritik, på följande sätt:

”Att lägga ned utställningen hade varit det enklaste, billigaste och mest arbetsbesparande alternativet. Det är också ur juridisk synvinkel oklanderligt. Samtidigt hade vi då stängt möjligheten att fortsättningsvis belysa hur våra ideologiska föreställningar och övertygelser påverkar hur vi uppfattar verkligheten. Detta fenomen kallar vi för selektivt seende och är en bärande del av utställningen.”

Inte utan förvåning kan konstateras att Frank och FFLH faktiskt är medvetna om fenomenet selektivt seende och dessutom arbetar med det som en metod för att fullgöra sin myndighetsuppgift. Förvånande mot bakgrund av att man hittills endast fokuserat på nazismens och kommunismens hemskheter allom till framtida varnagel, men aldrig på sionismens.

Och detta trots att det var marxistiska judar från Östeuropa som gick i spetsen för koloniseringen av Palestina och den etniska rensningen av palestinierna, endast tre (3) år efter Andra världskrigets slut. Och att den grupp som begreppet ”Förintelsen” åsyftar, sedan i slutet av 1800-talet utsatt palestinierna för en folkmordspolitik som fortfarande pågår, men nu utförs av den apartheidstat som upprättats på stulet land.

Man skulle kunna tycka att denna historia borde vara av stort intresse för FFLH, eftersom det visar att ”offret” redan innan och ännu mer direkt efter den egna ultimata oförrätten själv blev ”bödel”. Det är svårt att se att det skulle finnas ett historiskt exempel som det finns mer att lära av i vår tid och framöver.

Överintendenten Eskil Frank och FFLH skulle kanske ställa sig frågan om deras arbete med selektivt seende som metod inte i själva verket är något selektivt?

Se även:

1. Hyckleriet om Forum för levande historias uppgift som myndighet.

2. En myndighet för sionistisk ideologiproduktion.

Kommentarer är stängda.