Anonymt näthat är inte detsamma som fängelsestraff för historisk forskning (förintelsen), lagar mot fel åsikter (hetslagstiftning), eller kultur- och journalistnomenklaturans grötmyndiga försök att uppfostra ”pöbeln” till att inte läsa vissa böcker, som för tanken till bokbål. Med mera …
Näthatet får sin näring i denna verklighet.
När jag för 10 år sedan ”debuterade” med min nu klassiska artikel ”Sionismen – mer än traditionell kolonialism och apartheid”, kunde jag aldrig drömma om den roll i den offentliga debatten som Jan Guillou, Åsa Linderborg och Katarina Mazetti, för att nämna några, skulle komma att spela idag. Ja, ännu för 3-4 år sedan hade jag fortfarande visst hopp om Jan, Åsa och några till inom vänstern.
Att det var Expo som i november förra året initierade den häxjakt på yttrandefriheten, som sedan kulminerade i den pågående häxjakten på ”näthatare” bör vi hålla i minnet. Till marxismens äktenskap med sionismen och vänsterns roll, som den främsta dörrvakten för den Judiska staten, sionismen och judisk makt, kan nu läggas dess roll som dörrvakt för yttrandefriheten.
Denna vänster som knappast längre kan kallas intellektuell, tvingas nu till patetiska pajaskonster i sin strävan att behålla sin världsbild intakt och sina positioner i det av Bonnierkoncernen dominerade media- och kulturlivet. Jag tror faktiskt att jag träffade mitt i prick i mitt svar till Åsa Linderborgs häxjakt på yttrandefriheten.
Min egen personliga resa från att till dels vara identifierad som judisk marxist, till en strävan efter att inta en av ideologier och religioner så oberoende ställning som möjligt, har härmed nått en, ja hur skall man säga – provisorisk slutstation.
Det så kallade näthatet är naturligtvis i grunden ett politiskt – mer eller mindre medvetet men förståeligt – samhälleligt uttryck för maktlöshet. Även om det tagit formen av en skrik mot allt som är politiskt korrekt – mot mörkret. Och människors reaktioner på olika slags förtryck är ju inte alltid så trevliga och kontrollerade, det kan vi lära av historien.
Denna lilla bekännelse vid morgonkaffet tillägnar jag Gotiska Klubben, en ”näthatare”, som jag inte ens vet vem det är, men som med sin intellektuella hållning (vi har ju olika uppfattningar i flera frågor) och sitt ”salt”, är ett exempel på just det som vi idag får leta med ljus och lykta efter …
Läs till exempel här, här och här.
Jag vill slutligen lägga ett ord för min bok ”Är världen upp och ner?”. Jag har nu sålt slut på nästan hela den första upplagen. Den har givetvis inget förlag som utgivare. Men just den upplagan kommer kanske, inte minst på grund av turbulensen kring den, att få ett visst historiskt intresse för vår tidsanda. Så passa på och köp ett exemplar innan det är för sent :)
Täby den 12 februari 2013
Lasse Wilhelmson
PS. I min lilla artikel ”Everybody knows, eller hur Stina?” önskade jag henne lycka till med yttrandefriheten i Svenska publicistklubben. Här kommer ett sevärt utdrag ur debatten om näthatet som hölls där för några dagar sedan. Men se gärna hela debatten, ett utdrag är alltid ett utdrag … DS.
Lasse Wilhelmson 